Min kropp är min kropp, mitt sinne är mitt sinne. Så är det i praktiken…. eller? Hur mycket rätt till våra åsikter har vi? Är det en illusion att tro att vi fortfarande äger rätten till oss själva? Med allting som händer nu i världen med virus och inskränkningar i människors egna fria vilja kan jag inte låta bli att oroas litegrann. Hur mycket äger makten och hur mycket äger vi själva? Jag är en fri själ. Jag älskar min frihet. Jag känner mig bokstavligen hotad under den press som nu sker globalt och medialt. Vem har rätt till sanningen? Är det min sanning eller har vi kommit in i ett skede där man någonstans tillhör kollektivet som makten äger? Vem vet mitt bästa? Jag eller den stora massan? Är vi egentligen skyldiga att följa med som zombies i den globala påtryckning som sker? Kan det vara så att alla världens regeringar och andra beslutsfattare också är förda bakom ljuset? Kan det vara så att det finns en liten procent på toppen som har allting att vinna på det som just nu sker? Att det finns en faktisk agenda. Skrämmande. Vi måste värna våran frihet. Vi måste värna vår sanning. Vi måste värna om rätten till oss själva. Min kropp är min.. eller? Mina tankar äger jag.. eller? Mina åsikter har jag rätt att dela med mig av.. eller? Vad händer? Vem äger rätten? Är det som sker nu till vårt alls bästa?
Det är inte sanningen som gör människan stor utan människan som gör sanningen stor. / Konfucius (555 f.Kr-479f.Kr)