Kategori: ibs

Natten är svart, stjärnorna lyser tydligare för varje dag. Kylan kryper inpå. Är jag redo? Nej jag är inte det. Kroppen värker. Det blir svårt att gå på fötterna på grund av fibromyalgi, värker. Fingrarna värker och kroppen skriker. Jag vill inte. Värme. Behöver värme. Den spanska solen. Den sol som värmer själen. Skapar D-vitamin. Solen som gör att lederna inte känns så stela. Som gör så att jag orkar vistas utomhus i timmar utan smärta och ångest. Solen som skänker liv. Liv till min fantasi. Till mina drömmar. Solen som skapar hopp. Hopp om en framtid. En framtid där jag kan åldras i behag. I glädje. Utan smärtor. Utan hinder. En framtid där man kan finnas för andra, skänka andra glädje för att jag kan. Inte för mitt ego, inte för återbetalning. Utan för att jag kan. En dröm, en fantasi som lönar sig. Jag kan leva igen.

“För att upprätthålla visdom måste man ha inre styrka. Utan inre utveckling kan vi inte behålla vårt självförtroende och vårt mod. Förlorar vi dessa egenskaper blir livet svårt. Det omöjliga kan bli möjligt med hjälp av viljestyrka.”

Dalai Lama

När man bara har sådana dagar när det känns som om tiden bara försvinner. Idag är en sådan. Man tycker att man försöker hela tiden men tiden tar slut. En sådan sak kan man räkna med att vara heltidssjukskriven. De som inte är det själva tycker att man har glassiga dagar, mycket fritid och kan göra vad man vill. Det man glömmer är att vara heltidssjukskriven är ett heltidsjobb och mer där till. I dagens samhälle är det väldigt svårt att få bli sjukskriven så är man heltidssjukskriven har man noll arbetsförmåga. Vem tror då att man kan roa sig eller ha fritid när man måste ha en och en halv vecka på sig för att samla kraft för att gå och duscha. Det som andra gör varje dag helt naturligt. Det är inte att man är mer otäck utan att orken räcker inte till. Det är ett för stort projekt. Eller åka och handla mat kan göra att man blir liggande resten av dagen. Hemmet gror igen. Man har inte en chans. Fritid, nej jag tror inte det.

 

“Genom medkänsla och kärlek kan vi lösa många problem och erfara sann glädje och frid.”

Dalai Lama

Idag är ett stort kliv för min egen utveckling. Min dröm är ett stort kliv närmare. Mitt arbete som jag har jobbat med mentalt i årtionden är äntligen färdigt i ett råmanus. Det är för mig ett jätte sort steg, jag är överlycklig. När man har haft en dröm från barnsben och äntligen ser man att det är på väg att kunna bli verklighet. Jag är nöjd. Som en fortsättning på gårdagen så uppmuntrar jag alla att planera sin dröm till en verklighet. Det är i och för sig ett stort steg från att bli ekonomisk oberoende på sin dröm. Det krävs väldigt mycket planering och arbete. Så hur min historia slutar lär vi få se med tiden. Men drömmen står sig stark och planer arbetar ständigt i min hjärna. Med utmattning, hehe. Vissa dagar får  man bara pausa och vila hjärnan.  Så nu när jag firar mina framsteg så blir vilan min belöning…..

“För att upprätthålla visdom måste man ha inre styrka. Utan inre utveckling kan vi inte behålla vårt självförtroende och vårt mod. Förlorar vi dessa egenskaper blir livet svårt. Det omöjliga kan bli möjligt med hjälp av viljestyrka.”

Dalai Lama

Jag har jobbat väldigt hårt mentalt med att komma fram till vad jag vill med mitt liv. En sak vet jag och det är att jag är väldigt imponerad av människor som jobbar målmedvetet mot ett utsatt mål och faktiskt förverkligar det. Så det är mitt mål med livet. Att leva min dröm. Alltså fantisera inte drömmar, gör planer. Man lär nog börja med de små tingen, för att det inte ska bli allt för övermäktigt. Jag är övertygad att det skulle hålla att alla människor lever efter sin dröm. Det finns en högre plan där allt har sin egen mening och sin egen plats. Alltså kommer pusslet att bli helt i slutändan. Både privat och i det stora universum.  Jag vill både uppmana och uppmuntra alla att faktiskt jobba planerat mot att nå sitt mål. Alla har ett mål. Större eller mindre, det spelar ingen roll. Meningen med livet är att kunna leva lycklig. Lycka uppnår man genom att lyssna till sitt hjärta. Där har du din karta. Jag har sagt det förr, men det kommer ingen, kartan bär du själv. Följ hjärtat.

“Om du vill att andra ska vara lyckliga, tillämpa medmänsklighet. Om du vill vara lycklig, tillämpa medmänsklighet.”

Dalai Lama

När man lever med flera olika åkommor så kämpar man hårt varje dag. Men ibland känns det som om man kämpar hårdast med att bli trodd. Överallt ska man övertyga allmänheten om att man inte simulerar utan att jag faktiskt mår så här alla dagar i veckan, dag som natt. Framför allt myndigheter. Jag måste då säga att jag har en bra läkare som faktiskt tror mig. Men sjukvården kämpar också med att bli trodda av myndigheterna. Hur ska vi kunna se allt från ett högre perspektiv, vi kan inte fortsätta som vi gör för att vi kommer att stressa ihjäl oss. Livet är för värdefullt. Vi kan inte fortsätta så här. Vi måste sätta ner foten och se vårt värde. Vad som är viktigt.

Vi måste lära oss att älska, kärlek är motsatsen till rädsla. Vi måste lära oss att ge en hjälpande hand utan att förvänta oss något tillbaka, hjälpa när vi kan för att vi kan. Vi måste visa respekt för våran nästa som vi vill att andra ska visa respekt för oss.  Framför allt lär vi ge en hjälpande hand utåt för att alla ska kunna dra sitt strå till stacken för att minska kraven på oss själva och vår planet.

 

“Det måste finnas en jämvikt mellan materiellt och andligt framåtskridande, en jämvikt som uppnås genom kärlek och medkänsla.”

Dalai Lama

Frihet har olika betydelse för olika människor. Jag kommer att fortsätta att tjata om det för att jag är övertygad om att det är det viktigaste budskapet som ligger i tiden nu. Fler och fler människor känner sig låsta och missnöjda med det upplägg som livet är nu. Man känner större behov av frihet och att kunna bestämma över sin egen tid. Vad kan man göra själv för att påverka sin egen frihet?  Vi lever ju fortfarande i ett samhälle som är ett ekorrhjul som snurrar fortare och fortare. Vi måste fortfarande kunna betala vår hyra för att han någonstans att bo. Bilen kostar som vi köpte för att kunna ta oss fram och tillbaka till jobbet.  Maten bara ökar i pris, efter den här sommarens torka ska priset öka ytterligare. Hur gör vi för att överleva men ändå ha den frihet som vi vill ha. Jag har inte löst hela den ekvationen. Men jag jobbar på det. Det måste finnas en lösning.

 

“Till syvende och sist är varje människas högsta önskan helt enkelt sinnesfrid.”

Dalai Lama

Idag har jag varit iväg och tagit ett nytt blodprov igen för järnvärdet. Jag har en förmåga att åka lite berg och dalbana i järnet. Nu har alla symtomen återkommit som yrsel, huvudvärk, andfåddhet och blekhet. Jag har även ett udda symtom som kommer och går vet inte riktigt vad det hör till men det är att jag bli blå om läpparna. Det kan i iallafall vara skönt att få ett svar på om det är järnet som spökar igen.

Annars går dagarna i sin gilla gång. Vissa dagar upp och vissa dagar ner. Vissa dagar gör jag nästan inget annat än att sova. Jag har lite svårt att klara av för mycket stimuli på en dag. Det brukar kosta i några dagar efter.

 

“Livet är det som händer medan du gör upp andra planer.”
– John Lennon

 

 

När man har haft några enorma dagar i uppåtgående så vet man att det kommer ett bakslag. Idag har jag haft huvudvärk och behövt sova middag. Hjärnan är trött.  Tanken går segt. Man har svårt att koncentrera sig. Ljud, ljus och lukter blir olidligt. Vardaglig göromål blir oöverstigligt. Rörelser går långsamt. Fibromyalgivärken blir mer påtaglig. Man tittar på allt som behöver göras när man lever i en familj med små barn. Men man tar inte för sig att göra någonting. Det liksom finns inte där. Som om man är oförmögen. Maken får fylla i mina meningar för att tanken går allt för segt. Barnen blir oroliga och blir mera mammiga då de gärna håller sig nära på grund av någon slags känsla av ansvar eller övervakande. Men kära barn, jag är vuxen ni behöver inte vakta mig. Jag klarar mig alldeles fint.

 

“Jag har sett människor som är trögare än jag – och sävligare… och till och med stillsammare, lojare och latare än jag. Men de var döda.”

Mark Twain