Kategori: föräldrarskap

När man lever med flera olika åkommor så kämpar man hårt varje dag. Men ibland känns det som om man kämpar hårdast med att bli trodd. Överallt ska man övertyga allmänheten om att man inte simulerar utan att jag faktiskt mår så här alla dagar i veckan, dag som natt. Framför allt myndigheter. Jag måste då säga att jag har en bra läkare som faktiskt tror mig. Men sjukvården kämpar också med att bli trodda av myndigheterna. Hur ska vi kunna se allt från ett högre perspektiv, vi kan inte fortsätta som vi gör för att vi kommer att stressa ihjäl oss. Livet är för värdefullt. Vi kan inte fortsätta så här. Vi måste sätta ner foten och se vårt värde. Vad som är viktigt.

Vi måste lära oss att älska, kärlek är motsatsen till rädsla. Vi måste lära oss att ge en hjälpande hand utan att förvänta oss något tillbaka, hjälpa när vi kan för att vi kan. Vi måste visa respekt för våran nästa som vi vill att andra ska visa respekt för oss.  Framför allt lär vi ge en hjälpande hand utåt för att alla ska kunna dra sitt strå till stacken för att minska kraven på oss själva och vår planet.

 

“Det måste finnas en jämvikt mellan materiellt och andligt framåtskridande, en jämvikt som uppnås genom kärlek och medkänsla.”

Dalai Lama

Frihet har olika betydelse för olika människor. Jag kommer att fortsätta att tjata om det för att jag är övertygad om att det är det viktigaste budskapet som ligger i tiden nu. Fler och fler människor känner sig låsta och missnöjda med det upplägg som livet är nu. Man känner större behov av frihet och att kunna bestämma över sin egen tid. Vad kan man göra själv för att påverka sin egen frihet?  Vi lever ju fortfarande i ett samhälle som är ett ekorrhjul som snurrar fortare och fortare. Vi måste fortfarande kunna betala vår hyra för att han någonstans att bo. Bilen kostar som vi köpte för att kunna ta oss fram och tillbaka till jobbet.  Maten bara ökar i pris, efter den här sommarens torka ska priset öka ytterligare. Hur gör vi för att överleva men ändå ha den frihet som vi vill ha. Jag har inte löst hela den ekvationen. Men jag jobbar på det. Det måste finnas en lösning.

 

“Till syvende och sist är varje människas högsta önskan helt enkelt sinnesfrid.”

Dalai Lama

Idag har jag varit iväg och tagit ett nytt blodprov igen för järnvärdet. Jag har en förmåga att åka lite berg och dalbana i järnet. Nu har alla symtomen återkommit som yrsel, huvudvärk, andfåddhet och blekhet. Jag har även ett udda symtom som kommer och går vet inte riktigt vad det hör till men det är att jag bli blå om läpparna. Det kan i iallafall vara skönt att få ett svar på om det är järnet som spökar igen.

Annars går dagarna i sin gilla gång. Vissa dagar upp och vissa dagar ner. Vissa dagar gör jag nästan inget annat än att sova. Jag har lite svårt att klara av för mycket stimuli på en dag. Det brukar kosta i några dagar efter.

 

“Livet är det som händer medan du gör upp andra planer.”
– John Lennon

 

 

När man har haft några enorma dagar i uppåtgående så vet man att det kommer ett bakslag. Idag har jag haft huvudvärk och behövt sova middag. Hjärnan är trött.  Tanken går segt. Man har svårt att koncentrera sig. Ljud, ljus och lukter blir olidligt. Vardaglig göromål blir oöverstigligt. Rörelser går långsamt. Fibromyalgivärken blir mer påtaglig. Man tittar på allt som behöver göras när man lever i en familj med små barn. Men man tar inte för sig att göra någonting. Det liksom finns inte där. Som om man är oförmögen. Maken får fylla i mina meningar för att tanken går allt för segt. Barnen blir oroliga och blir mera mammiga då de gärna håller sig nära på grund av någon slags känsla av ansvar eller övervakande. Men kära barn, jag är vuxen ni behöver inte vakta mig. Jag klarar mig alldeles fint.

 

“Jag har sett människor som är trögare än jag – och sävligare… och till och med stillsammare, lojare och latare än jag. Men de var döda.”

Mark Twain

Mossan känns mjuk under rumpan. Stenen som mossan växer på ligger lång ute i skogen, i en vacker tallskog med blåbärsris och frisk luft. Himlen är blå och molnen få. Luften dras i genom näsan och ända ner i magen för att sedan passera ut genom munnen. Flickan sitter där med blicken fäst på himlen. Hennes fantasi visar henne olika bilder. Hon fantiserar om livet. Vad man kan göra när man är vuxen. Hur man kan leva på sin fantasi. I bakgrunden leker syskonen. De skrattar och stojar. Men flickan deltar inte. För att hon vill sitta på sin sten stirrandes i himlen och leva inuti sitt huvud. Där är det tryggt. Där är allting som det ska. Flickan lider inte där. För hon har själv fantiserat sin värld. Den är vacker, hon känner sig aldrig ensam i sin värld. Där finns inga hårda ord, där finns ingen mobbning, där finns inte vuxenvärlden som ändå bara talar om för flickan att hon inte är önskvärd. Hon är inte mer värd än ett ruttet lingon. Flickan har hört det så många gånger, att hon är ful, att hon kommer gå av när det blåser, att det inte faller någon skugga om hon ställer sig bakom flaggstången, att vissa utvalda syskon får pojk/flickvänner som de byter underkläder, dagligen höra dessa kränkningar från den vuxna människa som ska vara de förmyndare som ska se till att flickan har sin omsorg. De som tagit på sig att sörja för flickan fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Men i flickans värld har de misslyckats på alla tre punkter.

 

”Vad världen behöver är människor som har drömmar och som banar nya vägar- hur krokig de än må vara”

Okänd författare

När vinden blåser, havet stormar, allting känns bara tungt, då ska man känna sig stark. Hur gör man det? Ja det finns nog lika många svar som det finns människor. Jag tror på att vara riktigt jordad. Lita ordentligt på sin egen förmåga. Ungefär som att bygga en stadig husgrund. Blir det orkan, hur står huset kvar? Jo den är byggd på en stadig grund.

Med riktig jordad menar jag att man lär kunna känna energin från inre kärnan i jorden och genom kroppen ut genom huvudet. Den sanna rösten är hjärtat, lyssna till hjärtats röst på väg genom kroppen. Du är någon, du är värdefull. Oavsett om det stormar lite så lägger det sig alltid, men du finns kvar. Glöm inte bort att du är värld allt. Ge av din kärlek till dig själv och din omgivning. Jag kan lova dig att du kommer att stärkas i det. För vem mår inte bra av att se att man har gjort någon annan glad. Det är det som livet bygger på. Om alla tänkte mer på sin nästa istället för att ha den maktkamp som livet har blivit skulle alla känna att livet blev lite lättare. Man är själv lycklig och likaså sin granne…..

” När solen lyser, kan jag göra vad som helst. Inget berg är för högt, inget hinder är omöjligt att komma över”

Wilma Rudolph, F. 1940

Idag har jag haft min yngsta dotter hemma från skolan. Hela dagen blir lite upp och ner vänd. Men det är mysigt att ta en vilodag tillsammans med sina barn. Dagen fick mig att börja fundera över vad en modersroll står för. I och med att jag tala lite om frihet i går så skapades den tanken om vad allting ställs on hold när ens barn blir sjuk. Ens rutiner som man jobbat upp vänds lite upp och ner. Som att skriva. Både bloggen och romanen får vänta lite. Vad handlar en föräldraroll om? Jag ser det som det viktigaste jobbet man kommer att göra i sitt liv. Att vägleda sina barn in i vuxenvärlden med allt som det innebär och där ska de kunna stå på egna ben. Men samtidigt måste man alltid hålla i minnet att de är egna fria individer och ska utvecklas till sig själva och inte små mini me.  Man får inte påverka deras livsval utan bara vägleda så att de kan fungera i det samhälle som vi lever i, under de premisser som finns. Det är en svår vågskål och ett enormt ansvar. Det är ett helt annat liv. Jag har fyra barn.. :-).

Det med uppfostran och tankar kring det kommer att fortsätta att komma i bloggen.

 

Idag ska jag väga min vågskål mellan barnens behov och mina egna behov. Jag vill skriva. Varenda dag, varenda vaken minut nästan tänker jag på att skriva.  Det är mitt liv och min passion.