I går var det kalas. En dag med mycket som händer och man flänger hit och dit. Man måste fixa grejer efter vägen… Jag blir väldigt okoncentrerad efter. Jag tycker om människor, jag vill umgås med min familj men min utmattade hjärna låter mig betala sedan. Kostnaden är trötthet och tröghet i hjärnan. Där spelar mitt inre driv ingen roll. Det är bara att sova. Kroppen och sinnet vill iväg men hjärnan behöver vila. Men det gäller att inte fastna i det. Vila och försök sedan att komma igång igen. Min största passion, skriva det är min terapi. Jag försöker att skriva något varje dag även om det bara blir den lilla text som bloggen är. Men det finns en tanke bakom att den ska vara kort. Människor är trötta idag, de är stressade och de har en massa saker som måste ordnas efter jobb. Den ska vara hanterbar, de ska kunna läsa, ta till sig texten men ändå inte känna att den tar för mycket utrymme. Små väl valda ord som förhoppningsvis hjälpa någon vilsen själ att vilja hitta rätt igen. Jag vill att bloggen ska sprida ljus och hopp.
”Om jag fick leva om mitt liv skulle jag gå barfota tidigare på våren och hålla på med det längre in på hösten. Jag skulle dansa oftare. Jag skulle åka mera karusell. Jag skulle plocka flera tusenskönor.”
Nadine Stair