Dags att vi alla börjar be böner för världen..

Oavsett om man är religiös eller inte.. jag anser mig inte som religiös. Jag tillhör ingen religion men jag är troende för det. Jag tror på en högre makt än oss. Jag tror på godhet och ovillkorlig kärlek. Jag tror på ljuset och har hopp för framtiden. Den framtid som vi nu alla måste vakna upp till, den framtid som vi alla måste vara med att skapa med handlingskraft och med sinnet. Håll sinnet ljust. Håll ren kärlek i sinnet. För dig själv, för din granne, för kollektivet och för moder Gaia. Alla är ett. Vi lever i en turbulent tid och alla kommer att behövas för att resa oss upp från detta. Alla behövs för att vara starka nog att säga nej till all galenskap som idag har blivit vår verklighet. Vi måste stå enade så att vi orkar. Tillsammans är vi starka. Stormen kommer att mojna….. om vi tror på det.

Jag tänkte dela med mig av en bön som jag brukar använda mig av så gott som dagligen. För jag tror på ljuset. Jag tror att det finns ljus och kärlek i alla människor det är bara det att vi har glömt bort vem vi är…… innerst inne. Dax nu att plocka fram den ljusvarelse du är. Se att de saker som händer är våra personliga läxor. Att uppstigningen handlar om att göra gemensam sak… gruppera oss med våra likasinnade och jobba för ljuset och kärleken. Där ligger den största healingen kollektivt. Även den jävligaste människan, den som man blir super arg bara man hör talas om är också en ljusvarelse där inne… kanske behöver de bara ljuset att leda dem rätt.

”Jag ber om att få ta emot solljus och Siriuskoder av högsta frekvens som finns tillgängliga för mig.

De aktiva i mitt DNA, i mina celler, i mina organ, i min fysiska kropp, i mitt energifält.

Jag är fri. Fri att välja den verklighet jag vill uppleva. Fri att välja mitt förhållande med tiden, med utrymmet, med andra människor, med Moder Jord, med mig själv.

Aktivera min skapelsekraft. Aktivera koppling till min högre varelse. Jag ber om en nedladdning av all information jag behöver just nu. Må visdomen av mig vara överlägsen. Aktivera och leva från en plats av förbindelse av den. Att jag kan se bortom illusionen.

Uppkopplad med mitt hjärta, med himlen, med jorden, med mamman, med solen, med Sirius, med mitt hem. Jag tar emot koder från stjärnorna.

Jag släpper med tacksamhet det gamla att gå i kärlek för sin tjänst och är öppen för att ta emot det nya.

Jag står ovan striden. Jag är kärlek. Jag är ansluten till allt liv inom det enda livet. Jag är frid, harmoni, fullständighet, överflöd, intelligens och helhet. Jag är allt som källan är för jag är källan som uttrycker sig själv”

TACK

Välj ett ord….

Vilket ord skulle betyda fred i själen för dig? Om du fick välja ett enda ord. Ord kan skada mycket men det kan vara det som också gör någon annans dag helt fantastisk. Om man är som mig som har fått mina lärdomar den hårda vägen och aldrig riktigt fått den kärlek och omsorg som ett barn bör ha när det växer upp för att lära sig ge just kärlek till andra. Den kärlek som ger hela kollektivet den värme och ljus som alla önskar. Det kan vara svårt då. Någonstans har det blivit normen att att mobba, kränka och vara allmänt dum. Ingen reagerar, ingen protesterar. Nej kanske någon finns det nog. Som jag. Jag protesterar. Jag har själv suttit och funderat över det, vilket ord som jag skulle välja…… det finns många så det är svårt. Kanske det är en bra och nyttig hjärngympa istället för alla sociala medier, Tv kanaler eller annat tidsfördriv som vi tror att vi vilar hjärnan med men som egentligen är motsatsen. Skulle jag få säga bara ett ord som betyder mycket för mig och som skulle göra mig glad förutom leenden man kan bjuda folk på var man än är så är det nog…. glädje. Det för mig skapar fred i själen, ett leende på läpparna och en trygghetskänsla. Det finns många ord men varför inte göra medvetna val vad man säger till sina medmänniskor. Varje dag. Jag börjar…..

NI SKAPAR GLÄDJE FÖR MIG I MITT LIV, TACK…..

This contains an image of: {{ pinTitle }}

Hur mycket makt äger vi egentligen?

Min kropp är min kropp, mitt sinne är mitt sinne. Så är det i praktiken…. eller? Hur mycket rätt till våra åsikter har vi? Är det en illusion att tro att vi fortfarande äger rätten till oss själva? Med allting som händer nu i världen med virus och inskränkningar i människors egna fria vilja kan jag inte låta bli att oroas litegrann. Hur mycket äger makten och hur mycket äger vi själva? Jag är en fri själ. Jag älskar min frihet. Jag känner mig bokstavligen hotad under den press som nu sker globalt och medialt. Vem har rätt till sanningen? Är det min sanning eller har vi kommit in i ett skede där man någonstans tillhör kollektivet som makten äger? Vem vet mitt bästa? Jag eller den stora massan? Är vi egentligen skyldiga att följa med som zombies i den globala påtryckning som sker? Kan det vara så att alla världens regeringar och andra beslutsfattare också är förda bakom ljuset? Kan det vara så att det finns en liten procent på toppen som har allting att vinna på det som just nu sker? Att det finns en faktisk agenda. Skrämmande. Vi måste värna våran frihet. Vi måste värna vår sanning. Vi måste värna om rätten till oss själva. Min kropp är min.. eller? Mina tankar äger jag.. eller? Mina åsikter har jag rätt att dela med mig av.. eller? Vad händer? Vem äger rätten? Är det som sker nu till vårt alls bästa?

Det är inte sanningen som gör människan stor utan människan som gör sanningen stor. / Konfucius (555 f.Kr-479f.Kr)

Kriget mellan viljan och orken..

Kampen fortsätter. Kriget mellan drivet/viljan och utmattningen. Orken klarar sällan hela vägen. Priset man betalar är smärta i kroppen och huvudvärk. Inte att förglömma huvudvärken. Kommer alltid, stadigt. Det behöver man inte fundera över. Men jag tappar aldrig modet. Inte heller hoppet och målet som jag ständigt ser framför mig. Drömmen lever trots motgångarna med den tillfälliga nedgången som är mitt mående. Det finns en andra sida, det finns en tid då jag kommer att bli bättre. Där brukar jag försöka att fokusera. Där bor jag. För jag ger inte upp. Mitt mål finns där. Min dröm om att bli författare. Jag vill skriva, min passion. Där kommer jag att bli frisk. Där kommer jag att trivas när jag får regera min egen tid.

 

”Var inte rädd för avståndet mellan dina drömmar och verkligheten. Om du kan drömma något, kan du också förverkliga din dröm”

Belva Davis F. 1932

En dag i barnens tecken.

Verkligen i ordets rätta betydelse. Idag har varit helt vigt till barnen. Det började med att jag blev väckt i morse, min äldsta dotter ville komma över och hälsa på. Hem kommer hon med mitt yngsta barnbarn som snart är tio månader. Så förmiddagen var vigd till dem. Sedan hann jag nog ligga och vila cirka 15 minuter och sedan var småflickorna hemma från skolan. Då var det full fart igen. De hann inte ens ta av sig ytterkläderna förrän det var tjat att de skulle iväg och köpa julklappar. Så in i bilen och iväg. Visst hann vi med en vända på Leos lekland också när vi ändå var ute och åkte.

Så för att komma till det som jag tog upp igår, så försöker jag verkligen att leva i nuet. Att inte stänga mig inne och bli helt osocial och kanske till och med utveckla social fobi igen. Nej tack. Visst blir jag väldigt trött men man blir samtidigt pigg i själen på ett skönt sätt för att man gör något. Försöker att komma igång. Varje dag. Så dag är jag nöjd med vad som jag presterat.

 

”Lycka är när vad du tänker, säger och gör är i harmoni”

Mahatma Gandi

Att vara social trots utmattning.

Det är lätt att låsa sig inne och bli osocial när man är extremt trött eller när sociala sammanhang tröttar ut en. Man har svårt att hänga med i konversationer, man förstår inte samspelet eller att allt sorl blir en stor kladdig boll i huvudet. Aggressionen smyger sig på för att man inte hinner med att sortera all info som kommer in och som ett brev på posten kommer huvudvärken. Man vill bara åka hem.

Det som  är viktigt här är att komma ihåg att man faktiskt måste hålla kontakten med sina vänner och släkt. Man måste orka ta sig ut på offentliga platser för att inte utveckla en social fobi. Det är faktiskt enklare än man tror. Jag vet för jag var där en gång. När jag var ung, runt 22-23 år så hade jag varit hemma med barn, jag var tvåbarnsmor då. Jag hade alltså varit hemma med barnen, pappan hade jobbat. Jag hade två nära vänner som också var hemma med barn samtidigt som jag umgicks med men i övrigt var jag knappt utanför hemmet. Jag var liksom fullt upptagen ändå. Efter bara något år så började jag ha svårt att gå ut. Jag fick ångest i stora folksamlingar och jag slutade nästan att tala runt främmande människor.

Men som tur var så uppfattade pappan i familjen det hela och började tvinga med mig på saker  vilket jag i början tyckte var fruktansvärt men med tiden gick lättare. Så idag är jag en social person som kanske ibland är lite svår att få tyst på…

 

”Det är inte tillräckligt för våra öron att vara tillfredsställda, för våra ögon att vara tillfredsställda; våra hjärtan måste beröras och våra fötter måste förflyttas”

Mahatma Gandhi

Tankar från en konstnärssjäl

Idag har jag kommit fram med en ny sak som jag skulle vilja testa. Skapa bonsaiträd. Jag satte och kollade på Youtube hur man skulle göra och det såg riktigt roligt ut. Om man köper en liten planta från någon plantage, köper lite verktyg som man behöver och sedan börjar att forma sitt träd. Jag såg på ett klipp ett bonsaiträd som var 1000 år, 1000 år, helt fantastiskt. Om man har gjort ett träd som man vårdat så väl och som sedan är nedärvd i generationer och ändå lika välskött och vackert. Vilket konstverk. Sådant skapar lugn i en konstnärssjäl, jag måste bara pröva. När man är som mig vill det sig gärna att alla känslor liksom kan ligga utanpå kroppen så ser man något konstnärligt, vad som helst, kan vara en tavla, en vacker sång, en drejad kruka eller en vackert skriven bok. Det spelar ingen roll. Det berör en i själen. Jag älskar det. Som idag, idag har det handlat om bonsaiträd. Så nu är min nästa utmaning att skaffa mig lite prylar så att jag kan börja göra mitt första bonsaiträd. Spännande och se om man får det att överleva. Är det  någon som vill hänga på????

 

”Du får inte tappa tron på mänskligheten. Mänskligheten är ett hav; om några droppar är smutsiga blir inte hela havet smutsigt.”

Mahatma Gandhi

Igen en dag av utmattning..

Den femte dagen i veckan, fem dagar av tidiga morgnar då barnen går i skolan. Man får tvinga sig upp efter det man man iallafall sovit över för man inte vaknar av klockan. Man vaknar i chock, men har klockan inte ringt? :-o. När man sedan tittar på telefonen och det står missat alarm. Ja ha igen, jag vaknar alltså inte. Rusa upp, jaga upp flickorna, bussen går. Frukost hinns knappt med, bussen går. På med kläder, spring, bussen går. Okej, efter jag varit vaken i cirka 30 minuter går jag tillbaka till sängen och lägger mig. Somnar om, sover i tre till fyra timmar till. Det är ingen livskvalitet. Nej, nu har jag börjat lyssna på en ny bok, en självhjälpsbok. En zenmunk som har skrivit bra råd till folket utifrån buddhas tro. Väldigt bra rekommendera den. Den heter ”Allt du kan se när du saktar ner” skriven av Haemin Sumin.

Den handlar som sagt om författarens erfarenhet av vilka frågor som är de som folk frågar mest. Han har haft en sida på sociala medier där han har chattat med folk som vill ställa frågor.  Där av har han sammansatt en bok om de frågor som han får mest. Han har en väldigt målande och beskrivande text om vad hans tro säger om bland annat stress, kärlek och viljan att hjälpa andra utan att vänta sig någonting tillbaka. Om att människan mår bättre själv av att hjälpa andra först, ju mer man osjälviskt kan hjälpa andra ju mer lycka känner du inombords. Att tiden löser faktiskt en del problem bara genom att vänta.

“Att ha ett välvilligt sinnelag, att vissa godhet, att ha kärlek – detta är de viktigaste sakerna.”

Dalai Lama

Lycka är att se sin dotter gå i sin mors fotspår….

Som jag nämnt så många gånger är skrivande min största passion. I går kväll satte jag och en av mina döttrar och brainstormade kring att skriva. Vi blundade bägge två, försökte att föreställa oss våran fantasivärld som om vi skulle skriva en barnbok. Vi fantiserade olika fantasidjur och världar. Min värld hade låga träd med en krona formad till ett hjärta. Bladverket var rosa. I min värld bor det små älvor, unicorn, små drakar och alla lever i harmoni. Blommorna var mer än tre gånger så höga som älvorna. Liknande med de små hjärtträden. Älvorna har små genomskinliga vingar som sitter fästa på ryggen. Alla tjejer bär små kjolar och pojkarna bär knälånga shorts. Allt som allt liknar de små barn i allmänhet. De bor i små  miniatyrhobbithus som är byggda direkt ur marken eller ur en trästubbe. De använder små eldflugor till ljus men bara om de vill själva för de skulle aldrig tvinga någon. För livet är en gåva. För att din egen frihet är det viktigaste vi äger. Alla i min värld hjälper varandra. De är ett samhälle, ett samhälle som bara fungerar ultimat om alla gör sitt jobb.

Kanske kan det vara en fint målad bild av vad vi skulle kunna åstadkomma.

“För att upprätthålla visdom måste man ha inre styrka. Utan inre utveckling kan vi inte behålla vårt självförtroende och vårt mod. Förlorar vi dessa egenskaper blir livet svårt. Det omöjliga kan bli möjligt med hjälp av viljestyrka.”

Dalai Lama

När familjer skapar oreda…

Det finns så många dysfunktionella familjer i vår värld. Vad kan var och en göra för att hjälpa till? Vad gör vi med alla barn som far illa? Vår värld blöder, vi måste hitta vår medmänsklighet och hitta ett sätt att komma på rätt väg igen. Det är ohållbart att vi fortsätter med våra ögonbindlar. Jag törs nästan lova att det finns någon nära till alla som kommer att läsa detta som far illa på något sätt. Om det så är för alkoholism, missbruk, våld eller bara försummelse. Stopp. Tänk efter. Vad gör vi? Om alla människor kan göra lite så kommer vi komma långt. Bara att finnas där. Hjälpa någon i nöd. Skänka lite pengar. Eller öppna sitt hem. Det är fritt val men vi måste släppa våra ögonbindlar till marken och börja se klart. Det är kaos.

En poäng som jag skulle vilja framhäva här är att blodband inte alltid är starkast. Kanske i vissa fall kan andra alternativ vara bättre. Det finns så mycket psykisk sjukdom, missbruk och våld. Ibland kanske någon annan närstående är ett bättre alternativ. Det är ingenting som man alltid rår för men kanske något som man lär acceptera för att kunna släppa taget.

 

”Det finns inget häpnadsväckande med att vara välutbildad, det finns inget häpnadsväckande med att vara rik. Det är bara när individen har ett gott hjärta som dessa attributer blir värda något. ”

Dalai Lama