Kategori: fibromyalgi

Kampen fortsätter. Kriget mellan drivet/viljan och utmattningen. Orken klarar sällan hela vägen. Priset man betalar är smärta i kroppen och huvudvärk. Inte att förglömma huvudvärken. Kommer alltid, stadigt. Det behöver man inte fundera över. Men jag tappar aldrig modet. Inte heller hoppet och målet som jag ständigt ser framför mig. Drömmen lever trots motgångarna med den tillfälliga nedgången som är mitt mående. Det finns en andra sida, det finns en tid då jag kommer att bli bättre. Där brukar jag försöka att fokusera. Där bor jag. För jag ger inte upp. Mitt mål finns där. Min dröm om att bli författare. Jag vill skriva, min passion. Där kommer jag att bli frisk. Där kommer jag att trivas när jag får regera min egen tid.

 

”Var inte rädd för avståndet mellan dina drömmar och verkligheten. Om du kan drömma något, kan du också förverkliga din dröm”

Belva Davis F. 1932

Verkligen i ordets rätta betydelse. Idag har varit helt vigt till barnen. Det började med att jag blev väckt i morse, min äldsta dotter ville komma över och hälsa på. Hem kommer hon med mitt yngsta barnbarn som snart är tio månader. Så förmiddagen var vigd till dem. Sedan hann jag nog ligga och vila cirka 15 minuter och sedan var småflickorna hemma från skolan. Då var det full fart igen. De hann inte ens ta av sig ytterkläderna förrän det var tjat att de skulle iväg och köpa julklappar. Så in i bilen och iväg. Visst hann vi med en vända på Leos lekland också när vi ändå var ute och åkte.

Så för att komma till det som jag tog upp igår, så försöker jag verkligen att leva i nuet. Att inte stänga mig inne och bli helt osocial och kanske till och med utveckla social fobi igen. Nej tack. Visst blir jag väldigt trött men man blir samtidigt pigg i själen på ett skönt sätt för att man gör något. Försöker att komma igång. Varje dag. Så dag är jag nöjd med vad som jag presterat.

 

”Lycka är när vad du tänker, säger och gör är i harmoni”

Mahatma Gandi

Det är lätt att låsa sig inne och bli osocial när man är extremt trött eller när sociala sammanhang tröttar ut en. Man har svårt att hänga med i konversationer, man förstår inte samspelet eller att allt sorl blir en stor kladdig boll i huvudet. Aggressionen smyger sig på för att man inte hinner med att sortera all info som kommer in och som ett brev på posten kommer huvudvärken. Man vill bara åka hem.

Det som  är viktigt här är att komma ihåg att man faktiskt måste hålla kontakten med sina vänner och släkt. Man måste orka ta sig ut på offentliga platser för att inte utveckla en social fobi. Det är faktiskt enklare än man tror. Jag vet för jag var där en gång. När jag var ung, runt 22-23 år så hade jag varit hemma med barn, jag var tvåbarnsmor då. Jag hade alltså varit hemma med barnen, pappan hade jobbat. Jag hade två nära vänner som också var hemma med barn samtidigt som jag umgicks med men i övrigt var jag knappt utanför hemmet. Jag var liksom fullt upptagen ändå. Efter bara något år så började jag ha svårt att gå ut. Jag fick ångest i stora folksamlingar och jag slutade nästan att tala runt främmande människor.

Men som tur var så uppfattade pappan i familjen det hela och började tvinga med mig på saker  vilket jag i början tyckte var fruktansvärt men med tiden gick lättare. Så idag är jag en social person som kanske ibland är lite svår att få tyst på…

 

”Det är inte tillräckligt för våra öron att vara tillfredsställda, för våra ögon att vara tillfredsställda; våra hjärtan måste beröras och våra fötter måste förflyttas”

Mahatma Gandhi

Idag har jag kommit fram med en ny sak som jag skulle vilja testa. Skapa bonsaiträd. Jag satte och kollade på Youtube hur man skulle göra och det såg riktigt roligt ut. Om man köper en liten planta från någon plantage, köper lite verktyg som man behöver och sedan börjar att forma sitt träd. Jag såg på ett klipp ett bonsaiträd som var 1000 år, 1000 år, helt fantastiskt. Om man har gjort ett träd som man vårdat så väl och som sedan är nedärvd i generationer och ändå lika välskött och vackert. Vilket konstverk. Sådant skapar lugn i en konstnärssjäl, jag måste bara pröva. När man är som mig vill det sig gärna att alla känslor liksom kan ligga utanpå kroppen så ser man något konstnärligt, vad som helst, kan vara en tavla, en vacker sång, en drejad kruka eller en vackert skriven bok. Det spelar ingen roll. Det berör en i själen. Jag älskar det. Som idag, idag har det handlat om bonsaiträd. Så nu är min nästa utmaning att skaffa mig lite prylar så att jag kan börja göra mitt första bonsaiträd. Spännande och se om man får det att överleva. Är det  någon som vill hänga på????

 

”Du får inte tappa tron på mänskligheten. Mänskligheten är ett hav; om några droppar är smutsiga blir inte hela havet smutsigt.”

Mahatma Gandhi

Den femte dagen i veckan, fem dagar av tidiga morgnar då barnen går i skolan. Man får tvinga sig upp efter det man man iallafall sovit över för man inte vaknar av klockan. Man vaknar i chock, men har klockan inte ringt? :-o. När man sedan tittar på telefonen och det står missat alarm. Ja ha igen, jag vaknar alltså inte. Rusa upp, jaga upp flickorna, bussen går. Frukost hinns knappt med, bussen går. På med kläder, spring, bussen går. Okej, efter jag varit vaken i cirka 30 minuter går jag tillbaka till sängen och lägger mig. Somnar om, sover i tre till fyra timmar till. Det är ingen livskvalitet. Nej, nu har jag börjat lyssna på en ny bok, en självhjälpsbok. En zenmunk som har skrivit bra råd till folket utifrån buddhas tro. Väldigt bra rekommendera den. Den heter ”Allt du kan se när du saktar ner” skriven av Haemin Sumin.

Den handlar som sagt om författarens erfarenhet av vilka frågor som är de som folk frågar mest. Han har haft en sida på sociala medier där han har chattat med folk som vill ställa frågor.  Där av har han sammansatt en bok om de frågor som han får mest. Han har en väldigt målande och beskrivande text om vad hans tro säger om bland annat stress, kärlek och viljan att hjälpa andra utan att vänta sig någonting tillbaka. Om att människan mår bättre själv av att hjälpa andra först, ju mer man osjälviskt kan hjälpa andra ju mer lycka känner du inombords. Att tiden löser faktiskt en del problem bara genom att vänta.

“Att ha ett välvilligt sinnelag, att vissa godhet, att ha kärlek – detta är de viktigaste sakerna.”

Dalai Lama

Som jag nämnt så många gånger är skrivande min största passion. I går kväll satte jag och en av mina döttrar och brainstormade kring att skriva. Vi blundade bägge två, försökte att föreställa oss våran fantasivärld som om vi skulle skriva en barnbok. Vi fantiserade olika fantasidjur och världar. Min värld hade låga träd med en krona formad till ett hjärta. Bladverket var rosa. I min värld bor det små älvor, unicorn, små drakar och alla lever i harmoni. Blommorna var mer än tre gånger så höga som älvorna. Liknande med de små hjärtträden. Älvorna har små genomskinliga vingar som sitter fästa på ryggen. Alla tjejer bär små kjolar och pojkarna bär knälånga shorts. Allt som allt liknar de små barn i allmänhet. De bor i små  miniatyrhobbithus som är byggda direkt ur marken eller ur en trästubbe. De använder små eldflugor till ljus men bara om de vill själva för de skulle aldrig tvinga någon. För livet är en gåva. För att din egen frihet är det viktigaste vi äger. Alla i min värld hjälper varandra. De är ett samhälle, ett samhälle som bara fungerar ultimat om alla gör sitt jobb.

Kanske kan det vara en fint målad bild av vad vi skulle kunna åstadkomma.

“För att upprätthålla visdom måste man ha inre styrka. Utan inre utveckling kan vi inte behålla vårt självförtroende och vårt mod. Förlorar vi dessa egenskaper blir livet svårt. Det omöjliga kan bli möjligt med hjälp av viljestyrka.”

Dalai Lama

Det finns så många dysfunktionella familjer i vår värld. Vad kan var och en göra för att hjälpa till? Vad gör vi med alla barn som far illa? Vår värld blöder, vi måste hitta vår medmänsklighet och hitta ett sätt att komma på rätt väg igen. Det är ohållbart att vi fortsätter med våra ögonbindlar. Jag törs nästan lova att det finns någon nära till alla som kommer att läsa detta som far illa på något sätt. Om det så är för alkoholism, missbruk, våld eller bara försummelse. Stopp. Tänk efter. Vad gör vi? Om alla människor kan göra lite så kommer vi komma långt. Bara att finnas där. Hjälpa någon i nöd. Skänka lite pengar. Eller öppna sitt hem. Det är fritt val men vi måste släppa våra ögonbindlar till marken och börja se klart. Det är kaos.

En poäng som jag skulle vilja framhäva här är att blodband inte alltid är starkast. Kanske i vissa fall kan andra alternativ vara bättre. Det finns så mycket psykisk sjukdom, missbruk och våld. Ibland kanske någon annan närstående är ett bättre alternativ. Det är ingenting som man alltid rår för men kanske något som man lär acceptera för att kunna släppa taget.

 

”Det finns inget häpnadsväckande med att vara välutbildad, det finns inget häpnadsväckande med att vara rik. Det är bara när individen har ett gott hjärta som dessa attributer blir värda något. ”

Dalai Lama

I går var det kalas. En dag med mycket som händer och man flänger hit och dit. Man måste fixa grejer efter vägen… Jag blir väldigt okoncentrerad efter. Jag tycker om människor, jag vill umgås med min familj men min utmattade hjärna låter mig betala sedan. Kostnaden är trötthet och tröghet i hjärnan. Där spelar mitt inre driv ingen roll. Det är bara att sova. Kroppen och sinnet vill iväg men hjärnan behöver vila. Men det gäller att inte fastna i det. Vila och försök sedan att komma igång igen. Min största passion, skriva det är min terapi. Jag försöker att skriva något varje dag även om det bara blir den lilla text som bloggen är. Men det finns en tanke bakom att den ska vara kort. Människor är trötta idag, de är stressade och de har en massa saker som måste ordnas efter jobb. Den ska vara hanterbar, de ska kunna läsa, ta till sig texten men ändå inte känna att den tar för mycket utrymme. Små väl valda ord som förhoppningsvis hjälpa någon vilsen själ att vilja hitta rätt igen. Jag vill att bloggen ska sprida ljus och hopp.

 

”Om jag fick leva om mitt liv skulle jag gå barfota tidigare på våren och hålla på med det längre in på hösten. Jag skulle dansa oftare. Jag skulle åka mera karusell. Jag skulle plocka flera tusenskönor.”

Nadine Stair

 

Jag tänker så här, om man inte ställer för höga krav, varken på sig själv, omgivningen eller livet så kommer inte heller känslan av inte vara tillräcklig, aldrig uppnå målet eller göra alla besvikna. Livet kan vara enkelt och livet kan vara svårt. Man kan göra sig själv besviken och man kan göra andra besviken. Allting hänger på de krav som man har. Om man även tänker att allting ger ringar på vattnet, hur mycket påverkan som man har på framför allt sina barn. Även andra människor som lever runt omkring. Energier är allt. Det du tänker, det du säger, det du gör, allting skapar ringar på vattnet. Tankar påverkar dig, dina barn, din granne, din arbetskamrat och så vidare, fast man inte vet om det. Det sker i det fördolda. Din aura är ditt energifält. Det påverkar. Man behöver egentligen endast göra bra val själv för att det som finns runt omkring ska påverkas. Goda tankar föder gott. Onda tankar föder ondska. Elaka kommentarer skadar för livet medans snälla kommentarer hjälper människor. Om man har ett val, varför inte göra det som göder gott.

 

“Kom ihåg att det ibland är en riktig lyckträff att inte få det du vill ha.”

Dalai Lama

 

 

Meditation har varit ordet och göromålet för dagen. Jag övar hjärnan på koncentration. Koncentrationen är så viktig för att få hjärnan att fokusera på det som jag vill. Jag vill kunna hålla på med mina projekt men det är svårt när hjärnan nästan brinner. Under en meditation i dag skulle jag föreställa mig en punkt mitt i hjärnan där jag satt sedan skulle jag se mig omkring hur det såg ut. Det jag såg var blixtrar, bilder som passerade i en rasande fart, runt, runt där jag satt. Färger och former i en rasande hastighet. Jag försöker att greppa vad det är jag ser men de passerar alldeles för fort. Man känner tydligt att hela kroppen reagerar tillsammans med hjärnan. Hjärtslagen ökar, jag hör dem i öronen. Jag försökte få hela förloppet att sakta ner men det var mer eller mindre hopplöst. Helt plötsligt stod det klart varför jag är utmattad. Dessutom har man en liten 6-åring som håller på att tjata hål i huvudet på mig. Det krävs mycket koncentration för att kunna friskna till ur utmattning. Jag behöver då träna betydligt mer på det.

 

”Lycka uppstår ur orsakssammanhang som skapas av inre styrka. Om vi verkligen vill bli lyckliga finns det ingen annan väg att gå än den inre styrkans väg: det är en metoden med vilken lycka uppnås. Dessutom, vilket bör tilläggas, är själva grunden för den inre styrkan , dess fundament, en etisk självdisciplin.”

Dalai Lama