Kategori: fibromyalgi

Publicerat

Hösten kommer…

Hej alla..

Finns det någon mer än jag som älskar att lyssna på podd här inne. När kylan börjar att göra sig påmind så börjar även de kroppsliga bekymren göra sig mer påminda. Det är i den här stunden som man börjar att gruva sig för vintern. För helt plötsligt minns man hur det var förra året, alla symtom kommer krypande. Fibromyalgi är en sådan knepig sjukdom där symtomen skiftar hela tiden. Samt att det skiljer sig mycket även mellan patient till patient. Jag har fibromyalgi. Just nu sitter det i min nacke och ut i axlarna vilket gör att jag går och sover till och med med en halsduk, för värmen känns lindrande. Jag måste lägga mig ner ett par gånger under min dag för att vila just nacken.

Idag är en sådan dag som man lär luta sig tillbaka och bara studera. Jag väntar på ett namn från en av min karaktärer i ett av mina projekt. En pojke. Just det en pojke, inte en man och inte en herre. I ett av mina projekt som jag har i huvudet har han dykt upp, jag väntar villigt på att han ska presentera sig. I mina  projekt är namnen av en väsentlig betydelse. Som en ny vän som presenterar sig. Det låter kanske lite konstigt för de som inte har en sådan fantasi som jag har och trivs bäst i sitt eget huvud. Dagar när jag är ensam i den fysiska världen så känner jag mig ändå aldrig ensam. Jag har alltid vänner att umgås med även om de är i min fantasi. Det är därför jag bara älskar att skriva, där kan man leva ut sin fantasi och det är helt okej. En fiktiv berättelse kan man sväva och fantisera hur man vill det blir liksom aldrig fel.

Även djuren har en stor plats i mitt liv. Har man bara tid att stanna upp, stanna alla tankar  i huvudet och helt avstå från vardagens stress så har både djuren och naturen mycket att berätta. Man kan hämta mycket kraft där. Jag brukar lägga mig på rygg på golvet och alla mina tre chihuahuor kommer och klättrar på mig. De är alltid glada att se mig. Även naturen. Prova sätter er i en skog en halvtimme och koncentrera er bara på att lyssna till alla ljud där. Det finns oändligt med historier i naturen. Bara man lyssnar. Om man ägnar mer tid till att respektera djur och natur så kommer automatiskt miljön att tjäna på det. Handen på hjärtat vänner visst överkonsumerar vi extremt utan att tänka på det. Är det någon mer än jag här som mår riktigt dåligt av all plast som flyter i våra världshav. Hur tänkte du där? Om jag bara kastar från mig och går finns det inte? Som om jag eldar upp mina räkningar slipper jag att betala dem? Konsekvensen finns där även om man inte ser det för stunden.  Det enda man egentligen behöver anser jag till en början är att alla individer tar ansvar över sig själv. Gör rätt för sig. Vi kommer komma väldigt långt på gemensamma krafttag om sig själv. Jag försöka tänka om det verkligen är ett måste när jag får mina infall. Visst är inte heller jag perfekt. Jag är också impulsiv men jag försöker att börja att tänka en extra gång. Ni får gärna lämna åsikter om vad ni tycker och vad ni specifikt gör för att ansvara för er del. Jag skulle verkligen vilja höra. Jag älskar att lära mig saker av andra.

Publicerat

Åter gryr dagen

God morgon.

Igår när barnen kommit från skolan åkte vi till Leos lekland för att de skulle få springa av sig. Det är alltid roligt att sitta där med sin kaffekopp och barnen kan roa sig själva. Samtidigt så jobbar min ”författarhjärna” genom att studera människor, relationer och lyssna efter citat eller andra små meningar som jag kan använda mig av i min beskrivning av karaktär eller om man får iden till en helt ny bok till och med. Ibland behövs det bara en kommentar som sätter sig och så börjar min hjärna att leva sitt eget liv. Jag har alltid varit ett sådant barn som trivs bäst i sitt huvud. När jag var liten kunde jag ofta sitta vid sidan om och bara studera de andra som lekte. Jag har alltid haft en rikt inre liv, något jag tror är viktigt om man ska kunna skriva på ett sådant sätt som tilltalar den som läser. Då när jag är i mina moments så är jag aldrig ensam. Det finns alltid någon omkring mig. Så verkliga blir karaktärerna. Man skapar en relation med dem. Som en låtsasvän fast på riktigt :-). Allting träder fram som en tydlig vision, som bilder med hårfärg, klädstil, ålder, intressen, personlighet mm. De har till och med egna röster. Med dessa karaktärer kan jag umgås med i dagar och känner mig aldrig någonsin ensam. I min värld är det alltid fred. Aldrig fula eller taskiga kommentarer. Man känner ödmjukhet och respekt. Visst är jag den som sitter där och iakttar, kanske i dagar men de finns alltid där. Dom som är mina vänner.

Om vi ska vara lite seriösa nu så är det så att jag älskar att skriva. Jag håller just nu på med lite projekt i mitt huvud som en dag ska bli verklighet. I min vardag i dag så är jag sjukskriven på grund av utmattning. Ni som har varit där vet att hjärnan inte alltid är på topp. Vill den överhuvudtaget arbeta med dig en dag så är det väldigt korta stunder innan man tappar allt. Jag kan bokstavligen somna sittande trots att vi har främmande eller att jag försöker göra något kreativt.  Hur som helst är jag en väldigt driven person och har svårt att acceptera att inte kunna styra själv, inte kunna bestämma över min dag utan det gör kroppen åt mig. Tycker den att det är dags då stänger den av. Det var den dagen det…….. Nya tag i morgon.

I en perfekt värd finns det ingen stress. I en perfekt värld går inte människor på knäna under den tyngd som samhället har idag. I en perfekt värld styr inte pengar eller makt. I en perfekt värld känner vi alla respekt inför varandra. I en perfekt värld finns inga ras eller könsskillnader. Det finns inga skillnader mellan något levande. Djur, natur och människan i harmoni….. i en perfekt värld.

 

Publicerat

Hej världen!

Här är jag, en ny bloggare. Jag är en kvinna på 44 år som har stora drömmar. Min familj är för mig mitt största stöd som stöttar mig troget i alla lägen. Med en hel del livserfarenhet med sig vilket kommer att tas upp i bloggen har jag en livshistoria som alla andra. Jag vill gärna höra era livshistorier. Jag är intresserad av att ha den kontakten med er, att ni lämnar kommentarer till mig och jag gör allt för att hinna svara och ge feedback till alla.

I och med att jag är en småbarnsförälder samt har tre barnbarn har jag beslutat att uppdatera denna blogg alla vardagar men kommer att ta ledigt under helgen. Som alla med småbarn känner igen får man lite go with the flow.

Mina största intressen som verkligen kommer att speglas i denna blogg är att skriva både blogg och jag håller även på med ett romanprojekt vilket ni är välkomna att följa med i. Jag är väldigt spirituell och andlighet intresserar mig helt och fullt. Jag är helt övertygad om att det finns högre energier än oss och att vi har hjälp av änglar och väsen.  Människors livshistoria får ni gärna dela av er till mig. Nära mänskliga ärliga berättelser. Den psykosociala miljön kommer jag att ta på största allvar och kommer inte att lägga energi på påhopp eller taskiga inlägg. Det kommer även att finnas en naturlig sekretess mellan mig och läsarna. Jag kommer lägga stor vikt i förtroende mellan mig och läsarna och hoppas att jag kan få det att framgå i bloggen att den respekten finns. Här inne ska man känna sig trygg med att kunna lämna ut sig för här inne finns det bara kärlek. Jag har även en del diagnoser som kommer att tas upp i och med att de är en så stor del av min vardag. Fibromyalgi, utmattningssymtom, ibs som exempel.

 

Välkomna alla kära och nya vänner. Jag ser fram emot att få lära känna er.

Publicerat

Här är jag….. en brusten ängel.

Växa, falla, gråta, brista, läka, resa sig och sedan leva.

Månen glimmar på den svarta himlen, det enda som lyser upp mörkret är månen och de många stjärnorna man ser när man ligger på rygg i den kalla snön. Tallarna står där som svarta skuggor. Ovan trädtopparna finns oändligheten. Hur förklarar du det barn.

Jag fryser inte, för min själ och mitt sinne har frusit i många år nu. Jag var tio år, funderar över om livet inte har mer att erbjuda. Då lyckades jag inte njuta av det vackra som naturen skapar varje dag. Jag ligger bara där med fruset sinne och en själlöshet som inte är värt människan. Livet har inte varit snäll. Flickan gråter, en liten flicka som aldrig fick chansen. En tröstlös flicka som blivit sviken om och om igen. Det finns ingen tro, det finns inget hopp. Den lilla flickan ser inte vad hon kan erbjuda mer för att kunna få en acceptans från vuxenvärlden och sin familj. En liten flicka som blivit en hackkyckling, en liten flicka som inte någon försvarar när hon är ensam och utlämnad för alla hårda ord och slag. Flickan som behöver titta på de vuxnas sexuella lekar. Vuxna som tror att barnen behöver lära sig för att de inte tar skada av det.

Klumpen i magen växer sig större för varje hårt ord. För varje kränkning som flickan utsätts för. Ändå förväntas hon att prestera för att familjen inte ska behöva skämmas, inte behöva få obekväma frågor. Flickan förväntas att uppföra sig artigt. Inte klaga.

De lilla flickan ligger där, med stjärnorna som vittne, önskar att bli uppslukad. Bedövad. Ingen skulle sakna henne. Så kändes det. Ingen i hela världen. Enda känsla hon skulle lämna efter sig var tacksamhet. Känslan av äntligen. En oönskad flicka som ingen ville ha. Men man måste visa utåt att man var en fin familj. Det finns ett sår i flickans själ. Ett väl gömt sår som blöder och varar. Sår som växer sig större för varje år. Ett osynligt sår. Ett sår som ingen ville kännas vid, inte heller flickan.