En bit framför mig glimmar det till på backen. Jag gå närmare för att se vad det är. Men när jag kommer fram dit jag trodde att det var ser jag ingenting. Det ser ut precis som vanligt. Vanligt gräs. Vanliga stenar. Vanlig jord. Luften omkring är tät. Den liksom smyger sig på. Vinden susar i träden. Tänk om… tänk om.. tänk om jag kunde skapa mig ett liv som jag ville ha. Ett drömliv. Som att bygga en gubbe i lera. Jag formar mina händer som om jag hade lera i dem. Men det har jag inte. Försöker att känna känslan av en varm lera. En lera som värmts upp av solen. Roterar mina händer fram och tillbaka i små cirklar. Blundar. Vad känner jag? Finns det någon doft? Är händerna varma eller kalla? Vilka ljud hör jag? Vilka färger ser jag framför mig i mitt tredje öga? Kan jag bilda av någonting annat än en gubbe? Jag ser en örn flyga förbi inne i mitt tredje öga. Vad kan den vilja? Vad betyder det för mig? Vilken färg har kärlek? Vad kan jag göra för dig i dag? Är livet rörigt? Är mina tankar röriga och fulla med knutar? Som små, små spjut som bara skjuts ut från min hjärna. Utan kontroll. Stopp! Var ligger min energi? Är den manlig eller kvinnlig? Styrs jag av mest driv och handlingskraft eller omsorg och kärlek? Vad driver dig? Var är balansen? Varför så många frågor? Var finns svaren? Inombords. Inuti mig. Jag kan skapa vad jag vill. För jag är fri. Jag kan tänka vad jag vill. För jag är fri. Jag kan söka mig inåt i mig själv efter svaren. För jag är fri. Fri att älska vem jag vill. Fri att göra vad jag vill. Fri att älska mig själv som den unika skapelse som jag är, liksom du. Du är kärlek. Du är unik. Du är…… för att du lever. Var vem du vill. Älska dina barn. Dina barn behöver dig. Vi lever i en tid då det är extra viktigt att hålla barnen nära. Dina barn, grannens barn, samhällets barn, jordens barn, allas barn. Barnen är det vi ska hålla närmast hjärtat. Barnen är dem som vi ska skydda med allt vi har. Barnen är dom som skapats för din och min framtid. Jordens framtid. Livets egna längtan efter sig själv. En förlängning av dig. Det som gör att historien skrivs. Det som gör att historien lever vidare. Det som gör att historien inte dör.
Vad menar jag med alla dessa röriga tankar som bara skrivs ner som de kommer. Vi lever i en tid då det är svårt att veta vem man är. Det är svårt att veta vart man ska. Det spelar inte så stor roll. Du kan inte gå fel. Kanske bara en liten längre väg men inte fel. Vi måste finnas för varandra nu. Vi måste se kärleken i det vi har runt om oss för att livet är så svårt så vi måste hålla ihop. Samhällsstrukturer rasar runt oss. Det spelar ingen större roll var i världen du befinner dig för det är lika överallt. Bara att det faller olika fort. Men det faller. Var inte rädd. För det är någonting bra. För att man ska kunna bygga någonting bättre. Vi är här för att sprida ljus och kärlek. Inte för att kriga och hata. Inte för att gå med skygglappar för våra ögon och hoppas att någon annan ska lösa problemet. För det kommer inte att hända om vi inte samarbetar. Vi kan inte lita på våra regeringar att de ska göra det som är bäst för oss för de kommer alltid att göra det som är bäst för dom. Vi måste bli våra egna arkitekter. Det känns tung och omöjligt ibland men det behöver inte vara så svårt. Alla gör det som de är bäst på. Litet som stort. Alla har en egen roll. Alla bär en egen pusselbit till detta enorma pussel som är vår framtid. Kom ihåg att ni är fri. Ni är fri att välja. Kärlek och hat. Frihet eller slaveri. Gemenskap eller ensamhet. Framåt eller stagnation. Lär er älska ert mörker. Först då kan ni se ljuset riktigt klart. Först då är valet äkta. Se din skugga. För den finns där. Alltid. Yin och Yang. Mörker och ljus. Kärlek och hat. Älska ditt mörker, först då älskar du hela dig. Love and light.
