Månad: januari 2021

Det är nog så vi måste tänka. Varje dag. När vi vaknar. När vi står inför beslut. När vi bestämmer oss för någonting.. vad som helst. Jag tänker så här. Jag är en fri individ. Frihet är mitt allra största mål. Med de påtryckningar vi nu upplever överallt ifrån då måste vi känna oss starka. Stå stadigt och fokusera på de mål vi har. Mitt mål är frihet. Som örnen. Jag kan själv. Jag kan inte påverkas av den makt som vill styra över mig, mina beslut och min kropp. Jag kan själv. Vi måste lära våra barn att deras frihet är det som vi måste måna om mest av allt. Inte ägandet. Inte ansvar. Frihet. Som en människa i en fysisk kropp har vi behov som måste uppfyllas. Vi måste sova. Äta. Ha värme. Rent vatten o s v. Men vi måste inte leva som robotar under ett system där någon annan tjänar pengarna.

”Eftersom varje handling vi utför har en universell dimension, en potentiell möjlighet att påverka andars lycka, är etik nödvändigt för att försäkra oss om att vi inte skadar andra.”// Buddha

Jag blir så full i skratt. Varje gång som jag sätter mig vid datorn för att skriva denna blogg så kommer min katt och lägger sig mitt i. Hon kråmar och jamar och vill alltid att jag ska klappa henne. Precis som om hon har gjort denna stund till hennes mysstund. Men vad gör man. Hon är så go. Man klappar henne naturligtvis och talar mjukt med henne. Inom sig skrattar jag, det är inte undra på att hon har gjort denna stund till hennes. Är man en djurmänniska så ger dessa stunder en balsam för själen. Djur kan visa sådan samhörighet och uppskattning för sin ägare om de kan bli behandlade okej. Jag är övertygad på mitt andliga vis att ´djuren är här för att lära oss en hel del. Hur man än tänker så tillhör vi alla moder jord och vår skapare. Det är bara ett faktum. Själv är jag vegetarian av val, för jag klarar inte av att äta någon typ av kött. Nej, det är ingenting för mig. Inte bara för att jag är djurvän, utan jag har en tro om att det har med min andliga utveckling att göra.  Att leva som vegetarian gör att man lättare kommer i kontakt med sina andliga guider som har i uppgift att lära mig det jag behöver. 

I min framtid skulle jag vilja komma närmare vår moder. Om man kan odla för privat bruk vissa grönsaker och frukter och bruka jorden så kommer man automatiskt i kontakt med vår moder. Men vi har mycket att lära än. Människorna. Vi är så inrutade i vår uppfostran. Vi vakna till alarmet på morgonen, går upp och stressar i väg med barnen för att hinna i tid till jobbet. Man jobbar åtta timmar på ett arbete för en lön som knappt räcker. Någon annan tjänar mer pengar på det jobbet som jag gör för att jag har lärt mig att vara tacksam. Tacksam för att kunna betala mina räkningar. Tacksam för att kunna ge mina barn mat. Tacksam för att ha tak över huvudet och rinnande vatten. Tacksam för att ha ett arbete. Nu har vi ett missbruk av vår jord. Man ska odla i små odlingar som man skiftar från år till år. Jag har läst någonstans att man ska gå i cykler om sju. Alltså har man sju olika grönsaker som man odlar ska man varje år flytta odlingen ett steg. Om jag odlade morötter i första odlingen kanske det blir gurkan nästa gång. Tills man har gått runt ett varv. Samma med bär och örter. I allt för många århundraden har vi glömt bort den urgamla kunskapen som vår moder bär. Vi har lärt oss att vara tacksamma för att lönen räcker till att gå till supermarket och handla våra varor. ”Så har det alltid varit.” Tänk på de barnen som aldrig får äta sig mätta.” Vi har fått lära oss tacksamhet. Men vad är den värd?

”Den handlar inte rätt som handlar obetänksamt. Men den som betänker både fördel och nackdel, han är vis.”

Buddha

I mitt land där jag bor är det vinter nu. Hela landet är täckt med snö mer eller mindre. Vad jag tänker på i dag är att kunna se det vackra i vardagen precis som det är. Jag är inte någon fan av snö och kyla egentligen. Men i och med att jag måste kunna leva i nuet, ta dagen precis som den är för att jag i alla fall inte kan ändra på det, så då får jag helt enkelt träna mig själv på att se det vackra i den dag som jag befinner mig i. För mitt liv är just nu. Min verklighet är just nu. Och jag är född i ett land med fyra årstider. Även om jag tycker mest om sommaren så finns det en charm i alla årstider. Nu är mitt land täckt av ett vitt täcke. Under täcket sover naturen som bara väntar på att få blomma igen till våren. Visst finns det någonting vackert i det? Moder Jord i sin vinterskrud är vackert vit. Trädens grenar hänger tunga av vit snö. Frosten skapar mönster på vad den än får fäste på . Det skulle kunna vara som att vandra i månader på ett vernissage helt gratis. Som att få skåda de vackraste tavlorna, gjorda av den mest fantastiske konstnären, Moder Jord. Ett levande galleri. Det gäller bara att klä på sig mycket kläder. Livet känns alltid lättare när man skapar skönhet. Mitt jobb blir att se det. Vart jag än går. Det finns där i mina tankar. Ta ett djupt andetag och öppna ögonen för att se det som hela tiden funnits för min skull. Lika väl som för alla andras skull. Är vi för stressade idag för att ge oss den tiden att se? Är det därför mänskligheten finns här? För att vi ska stressa sönder våra kroppar och våra själar? Jag tror inte det. Jag tror vi finns för att kunna njuta av varje dag. Att vi ska kunna glädjas åt den skönhet som erbjuds oss i varje ögonblick. Om man så bara gör det för en liten stund kommer man att känna att livet får en annan mening. Lev livet, se det vackra, ta in skönheten. Det är du värd.

”En kyss är ett vackert knep som naturen skapat för att hejda talet när ord blir överflödiga.” /Ingrid Bergman (1915-1985)