Jag vill börja med att säga att i går försvann helt att blogga. Det är lägen som man blir lite rädd för sig själv. Saker som man gör varje dag, eller i alla fall varje vardag. Som att gå till ett arbete. Men det bara finns inte i min hjärna. Absolut borta. Läskigt. Varför. Utmattning? Fibromyalgin med dess dimma? Jag har inget bra svar. I morse när jag följer med mina barn ut till bussen för att åka till skolan så slår det mig, bloggen. Ja ja, jag vet att jag gör så gott jag kan. Jag vet att jag är en driven människa. Jag kämpar dagligen med mitt liv. Så nya tag.
Men i dag är det internationella kvinnodagen. En viktig dag. Inte bara för alla kvinnor i världen och deras rättigheter. Utan det har också en djupare andlig mening. Vi måste hjälpas åt att lyfta fram den kvinnliga energin. Den som står för kärlek, empati, omhändertagande och moderlig. Även vår kära moder jord behöver hjälp. Hon behöver healing. Hon behöver hjälp med att plocka upp de allra innersta energierna i jordkärnan. Vi har alldeles för länge riktat oss enbart uppåt. Jag är den första att förespråka all hjälp från änglarna. Jag älskar mina änglar. Men det är lika viktigt att plocka upp energin från jorden som att plocka ner den från himlen. Vi människor är redskapet. Det viktiga är att vi blir medvetna. Att vi blir medvetna att det är lika viktigt, bägge energierna. Jorden och himlen. Men i dag firar vi alla kvinnor, grattis till mig, grattis till moder jord och grattis alla kvinnor i världen.
Samtidigt som det är bra att höja ribban i takt med de framsteg vi gör är det ett misstag att jämföra vårt eget beteende med ett idealbeteende. Det är som om man skulle bedöma ett barn i första årskurs efter den måttstock man har när någon ska ta examen. Det är därför betydligt effektivare att samtidigt som en flod flyta mot den förändring som är målet än att fara ut i korta utbrott av heroiska ansträngningar som följs av perioder av overksamhet.
Dalai Lama