Månad: januari 2019

Jag läste om en utbildning där man skulle andligt utbilda sig att hantera drakar. Det fascinerade mig. Åh vad jag skulle vilja gå den. Problemet är bara det att jag är sjukskriven än. Jag önskar att man kunde vara obehindrad i hälsa, finanser och tid. Att man kunde rå över sin egen tid och sina egna val, alltid. Då är jag säker på att alla dessa stressjukdomar inte skulle existera. Människor skulle vara nöjda. De skulle välja att umgås med de som de själva har valt. Man skulle automatiskt ha den ork som krävs mycket mer. För att man väljer själv, man följer sitt hjärta och sin kropps rytm. Man skulle känna glädje i allt man gör. Därmed skapar man automatiskt glädje till andra. Men är det verkligen en hållbar livsstil vi har nu? Skulle vi kunna göra något själva för att skapa oss den frihet som jag tror att så många av oss behöver.

Jag skulle använda min nya frihet till att utveckla mig andligt. För det skapar glädje, harmoni och trygghet hos mig. Jag skulle också välja att lära ut av allt som jag lär mig till de som vill lyssna.

”Livets mening är att leva rätt, tänka rätt och handla rätt”

Mahatma Gandhi

Jag måste då säga att en fin vinterdag är vackert. Träden är täckta med snö och det glittrar överallt. Hela landskapet är vitt. Även om jag inte gillar vintern med allt vad det innebär så är den vacker. Det är precis som om allting ligger i vila. Nästan lite poetiskt. Men även hur vackert det är så längtar jag till solen, palmer och sandstrand. Jag behöver höra fågelsång, bruset från havet och känna solens stråla bränna min hud för att jag ska komma till mitt rätta jag. Vissa människor är nog bara så. Jag känner inget behov av att analysera varför utan känner mig nöjd bara med att veta att jag behöver solen och varmt klimat.

“Där okunnighet är vår mästare, finns ingen möjlighet till verklig frid.”

Dalai Lama

Jaha, jag som har försökt att vara så noga med min blogg. Att det ska bli en regelbundenhet som gör att det blir en vana. Men i fredags kom utmattningen igenom. Även om jag försökt att ha bloggen som en rehabilitering tillsammans med nyttig träning för mig att skriva. Men den var helt som bortblåst. Inte en enda tanke. Först två dagar efter slog en tanke mig, va gjorde jag inte bloggen? Det är en otäckt när man kommer på att någonting bara varit helt borta. Som det aldrig har funnits. Jag har varit med i svängen, utmattningen ett tag så jag har sett det mesta och jag vet att det kan bli så när man haft mycket i hjärnan. Den försvarar sig liksom med att utestänga viss information. När man sedan kommer på det känns det lite läskigt. Att man kan vara så totalt bortkopplad. Men jag har förstått det av läkare att det är ett överlevnadssystem, att spara energi genom att utesluta sådant som tar mycket energi. Ändå försöker jag att hålla bloggen kort. Både för läsaren och för mig. Det ska kännas som det ska vara intressant men inte utdragen..

Nu är jag med igen. Med full förhoppning att allt ska flyta på.

”Krafter utom din kontroll kan ta allt du äger utom en sak – friheten att välja hur du förhåller dig till situationen.”

Viktor Frankl

Jag har känt idag att jag har haft ett behov av att tacka min farmor för att hon har stimulerat min läslust hela min uppväxt. Vid varje födelsedag fick jag en ny bok. En bokslukare som jag var när jag växte upp så läste jag alltid ut dem relativt snabbt. Jag har alltid sparat alla böcker. Och många har jag läst flera gånger. Jag har även döpt mitt äldsta barn, min dotter efter en karaktär i en bok. Gudarnas dotter. Jag är övertygad om att hon är det. Hon har alltid varit ett speciellt barn. Hon har haft ett djup och förmågor som man har känt sig ställd inför. Vid något tillfälle ska jag berätta mer om henne, vilken speciell person som hon är. Men idag vill jag ägna åt min farmor som jag tyvärr inte får ha här i denna världen längre. Även om jag upplever att man kan känna hennes närvaro ändå emellanåt. Jag har nog aldrig riktigt förstått när jag växte upp vilken glädje som alla dessa böcker skulle ge. Vilken utbildning det skulle ge. Idag skriver jag själv och drömmer om att kunna ge ut mina egna böcker. Drömmar finns för att uppnå dem, och min farmor lade grunden för min. Jag bara älskar böcker. En konstform. En konstnär. Ett vacker sätt att skapa glädje till andra människor.

“Utan kärlek befinner sig mänskligheten i en mycket svår situation. Utan kärlek kommer vi att möta överväldigande svårigheter i framtiden. Kärlek är det viktigaste i allt mänskligt liv.”

Dalai Lama

Seriöst, en dag, en dag har barnen varit tillbaka i skolan. Inte ens första dagen kunde vi hålla tiden. Jag sov ju över så att barnen kom för sent till skolan. Till mitt försvar så sover jag så dåligt på nätterna. Så när klockan väl ringer så reagerar jag inte. När barnen hade jullov så sov vi till typ kl 11 på förmiddagen så ja, det är klart att det blir en omställning. Men jag har varit hemma så länge så jag vet att det inte är hela sanningen. Så länge jag har varit sjukskriven för utmattning har mönstret varit det samma. När barnen har lov, inte bara helgledigt, så mår jag mycket bättre. Jag måste få ha chansen att följa min egna kroppsrytm. För att må riktigt bra. Men hur bra går det i vårt samhälle. Inte speciellt. Det är klart att jag själv är den som mest av alla vill komma igång med mitt liv, men det går inte fortare för att man känner sig jagad. Nej jag röstar för mer självbestämmande….;-)

”Det är till stort sett upp till oss själva i vilken grad lidandet påverkar oss. Vi vet att när man stirrar på ett visst problem på nära håll fyller det hela synfältet och ter sig enormt. Om man däremot betraktar samma problem på avstånd börjar man automatiskt se det i relation till annat. Detta enkla tillvägagångssätt gör en avsevärd skillnad. Även om en given situation kanske är djupt tragiskt ser man att det finns otaliga aspekter på även den mest olyckliga belägenhet och att man kan gripa sig an den på många olika sätt. Faktum är att det är mycket ovanligt, kanske till och med omöjligt att finna en situation som är negativt ur alla synvinklar.”

Dalai Lama

I morse när jag vaknade hade det kommit kanske kring en och en halv decimeter snö. Jag som inte alls är förtjust i vintern tycker ändå det är vackert. Men jag, jag går i ide när det är så här. Jag fryser, spänner mig och fibromyalgin kommer som ett brev på posten. Jag kan inte röra nacken nu på kvällen. Min partner har fått lov att smörja in hela högra sidan av ryggen med liniment får smärtan. Man blir så trött i ryggen när det gör så här ont så jag har fått legat och vilat ryggen hela eftermiddagen och nu på kvällssidan. Höger knä smärtar. Det är inte ett klagoinlägg utan mer en verklighetscheck. Vi som lever med kroniska sjukdomar har det så här. Ont, värk, trötthet, och så vidare som är handikappande. Det här är ju absolut min sämsta årstid i den bemärkelsen. Nu är tiden att längta till solen och värmen.

”Det tydligaste exemplet på att skadliga sinnesrörelser inte gagnar oss på något vis finner vi om vi studerar ilskan. När man blir arg upphör man helt att vara medkännande, kärleksfull, generös, förlåtande, tolerant och tålmodig. Man berövar med andra ord sig själv just de saker som lyckan består av.

Negativa tankar och känslor är det som får oss att agera oetiskt.”

Dalai Lama

Jag läste en artikel om en utbildningsform på Bali. De hade en skola mitt i djungeln byggd i bambu och med öppna väggar för att komma nära naturen. Jag tyckte att den utbildningsformen fångade mitt intresse helt. Hela det holistiska, gröna tänket där vi måste ta gemensamma krafttag för att rädda vår planet. Någonstans läste jag med att vi förbrukar cirka fyra planeter per år, det är helt fruktansvärt. Lika att jag läste att 60% av alla kläder som tillverkas kastas inom en månad efter de lämnat fabrik. Kan det ens vara möjligt? Jag som just har städat min garderob och gjort mig av med kläder som är tio till tjugo år gamla. Kläder som är så använda och tvättade att de är genomskinliga när man håller upp de mot ljuset. Det kanske inte är det alla bör sträva efter men att vi måste börja tänka på att konsumera mindre. Alla stackars människor som sitter sexton till arton timmar om dygnet och syr, i mörka mögliga utrymmen till minimal lön som de inte ens kan försörja sig på. Det finns 40 miljoner slavarbetare inom industrierna utomlands för att vi ska kunna konsumera billigt. Är det riktigt? Absolut inte. Samtidigt som 0,1 % av människan sitter på cirka 90% av förmögenheten. Det läste jag en artikel av Bill Gates. Är det rätt? Nej. Hur gör vi för att komma till rätta med detta problem. Jag hade en tanke på att just green school var ett super bra projekt. Där kan man skräddarsy ett program där man har just ett grönt holistiskt synsätt som gynnar allt levande. Jag ska verkligen fundera lite djupare på den iden. Jag är inte lärarutbildad men man kan nog hitta ett koncept med rätt människor.

”Varje sekund kan vara en ny början. Det är ett val. Det är ditt val”

Clearwater

I går såg jag på en bra film på tv som var baserad på en novell. Jag som är intresserad av att skriva kollade naturligtvis med ett vaket intresse och funderade samtidigt över hur författaren skulle kunna tänkt. En film som kanske varade i två timmar, för mig är en novell en kortare berättelse, inte som en roman. Den handlade om ett par som levde isolerade på en ö då mannen var en fyrvaktare. Efter två sena missfall hade hela deras värld rasat. De sörjde sina barn och började att ge upp på livet. En stormig dag fick fyrvaktaren syn på en ensam eka som låg i vågorna och de hörde barnskrik. De skynda ut i vågorna för att fånga in båten. I båten låg en död far med en levande baby. Babyn kanske var två månade, i deras stora sorg bestämmer de sig för att behålla barnet och uppfostra henne som sin egen dotter. Ingen skulle komma på dem. Men mannen kunde inte leva med sitt samvete och började ge den levande biologiska modern små ledtrådar om att barnet fortfarande var vid liv. Som man förstår utspelas ett drama mellan de som tagit hand om barnet och barnets biologiska släkt.

Jag i mitt huvud satt och tänkte på scenbyggnad, miljö, drama, hemlighetsmakeri, sådant som bygger en bra historia. Vad kan man använda sig av? Finns det någonting som jag kan lära mig? Hur tänkte författaren? Hur byggdes spänningen upp? Hur löste sig det hela? Var det ett bra slut?

”Ta dig tid att drömma, det betyder att sikta mot stjärnorna. Ta dig tid att älska och att bli älskad, det är ett gudomligt privilegium. Ta dig tid att se dig omkring, dagen är för kort för att du ska stänga dig inne. Ta dig tid att skratta, det är musik för stjälen.”

Gammal engelsk bön

Jag läste något som var så intressant. Alltså att lycka är ett val. Om man tänker på det en liten stund, visst ligger det mycket i det. Om man är medveten om att man är här på jorden av den anledningen, att njuta av livet och känna sig lycklig. Hur blir man det då? Ja den frågan finns det nog lika många svar som det finns människor. Var och en har sin egna tanke kring den frågan. Men en röd tråd i det hela är nog att vad kan jag göra för någon annan. Det kan vara sina barn, sin granne eller en förälder. Just det att man känner sig nöjd när man har gjort något bättre för någon annan. Det kan även handla om djur eller växter. Har man en krukväxt som börjat se väldigt ledsen ut, visst känns det bättre när den fått ny jord och en större kruka. Eller om man bromsar in bilen för rådjuret med sitt kid som passerar över vägen in i skogen. Lycka är ett val. Jag kan välja hur jag agerar gentemot andra. Hur jag beter mig runt djur. Eller att respektera allt växtligt levande, som just levande. Man bryter inte grenar från ett friskt träd. Man kastar inte skräp i naturen. Röja ner all växtlighet ger konsekvenser på vår allas miljö. Är det enbart okunskap eller är det kombinerat med nonchalans? Vår planet lider, djuren lider, vi lider, vattnet är nedsmutsat, regnskog skövlas.. ska jag fortsätta. Jag blir lite ledsen. När det är så enkelt att gå till sig själv, bara det, så enkelt. Om alla tog ansvar. Vi kan förändra mycket, tillsammans är vi starka.

”Livet är inte en ljusstump för mig. Det är som en härligt lysande fackla, som jag fått fatt i för en liten stund och jag vill få den att brinna så klart som möjligt innan jag räcker över den till framtida generationer.”

George Bernard Shaw (1856-1950)

Nu under julledigheten har jag funderat över en sak. Att dagens kvinna absolut inte kommer upp i hennes rätt värde. Man måste komma ihåg att det här är helt mina egna tankar och åsikter. Men jag tänker att om exempelvis en kvinna lever ihop med en man som är en mansgris, det vill säga att han aldrig hjälper till hemma, han hjälper inte till med barnen, han väntar sig full service från sin kvinna samt uppskattning för det han utför. Samhället i stort (baserat på viss egen erfarenhet) tycker då att kvinnan får skylla sig själv då hon skämmer bort mannen. Om man i andra ändan är den som ställer kraven och kräver av mannen att vara jämlik så skriker höga röster att man är en bitch eller att man inte har förståelse för att mannen är trött när han har jobbat. Ja ha, han har jobbat. Förlåt. Jag ska genast skärpa mig och inte kräva så mycket, eller. Nej. Det är bevisat läste jag i en artikel att gå hemma och sköta hushållet och barnen är förenat med större stress och trötthet än den som får gå till sitt jobb.

Nej jag är inte en feminist som tar upp någon slags kamp. Nej jag vill påminna om att man ska ha en jämn balans mellan manligt och kvinnligt. Energier gör mycket. Stanna upp och se hur vår värld ser ut. Krig, svält, flykt, våldtäkter, terror, naturkatastrofer, nedskräpning, jag kan fortsätta länge än. Men jag vill att den enskilda individen tar sig tid att fundera över sitt eget beteende. Det är det enda som behövs. Se över sig själv och sitt eget. Om alla människor gör det blir jobbet inte stort. Man kan inte förändra världen men man kan förändra sig själv.

”Jorden är rund och den plats som kan synas som slutet kan vara början”

Ivy Barker Priest (1905-1975)