Jag är en konstnärssjäl. Jag trivs allra bäst när jag skapar. Min specialitet…. vänta lite….. skriva… ta da. Det har vi aldrig nämnt förr va? Nej skämt och sido. Alla människor är skapta för en viss uppgift. Det är min absoluta övertygelse. En själslig andlig mening. När man hittar sin mening så känner man eufori. Man känner ett inte lugn, verkligen på djupet. Som jag när jag kommer in i ett riktigt flow så känner man sig nästan berusad. Visst har man dagar när allt bara står still. Men i vilket arbete gör man inte det. Min baksida i den känsliga själ som jag är gör att jag blir mer mottaglig för ljud, intryck och ljus till exempel. Det gör att min hjärna ständigt jobbar med alla intryck. Vilket helt självklart gör mig väldigt trött. I denna värld där allting rullar fort, man har ständiga krav på sig, när det är svårt att hitta luckor till återhämtning, vad gör man.
Man hittar sin mening med livet. Jobbar hårt sedan för att uppnå målet dit. Nå upp till det ultimata tillståndet. Alla har rätt till sitt eget paradis. Och det finns, sök det, finn det.
“Där okunnighet är vår mästare, finns ingen möjlighet till verklig frid.”
Dalai Lama