En dag i fibromyalgins spår..

Alla som har fibromyalgi kommer att förstå precis vad jag skriver om här. Idag har varit  en sådan dag när kroppen inte alls vill fungera. Jag har sådan huvudvärk i högra sidan av huvudet. Faktiskt har hela högra halvan av kroppen strejkat i dag. Det värker i fötterna när jag försöker att gå. Jag orkar inte tänka klart en tanke. Jag somnar om och om igen fast jag bara vill komma igång med min dag.

Mina barn går i skolan. De timmarna får jag väl lov att låta kroppen bestämma takten. Men sedan när de kommer hem och vardagen måste till så känner man verkligen hur lite kroppen vill just i dag. Som tur är så är inte alla dagar lika. Det liknar en berg och dal bana, i iallafall för mig. Hur förklarar man för någon som inte lever med den sjukdomen hur det kan vara för mig en sådan här dag som i dag. När till och med de närmaste som man lever tillsammans med inte riktigt tror på en. Utan ibland tror att man kör med det lite hur man har lust att göra något eller inte. Då förstår man inte hur frustrerande det kan kännas för en högpresterande person att sitta låst, faktiskt kan kroppen ibland kännas som ett fängelse, jag vill ju så mycket men klarar inte allt.

Acceptans. Det är svårt att acceptera att man måste börja lyssna på kroppen och inte låta vilja styra allt utan man måste stanna upp. Oftare än man vill. Jag har inte valt den här sjukdomen. Jag har inte heller valt att leva med utmattningstillstånd. Utmattningen kan jag se ha ett samband med fibromyalgin många gånger i och med att det kan kosta så mycket energi en dag att bara gå upp och försöka vara människa med allt som det innebär. Har man dessutom ett heltidsjobb inom den super sönderstressade vården, både på grund av alla besparingar som tvingas göras men sedan också för att det är ett kvinnodominerat yrke. Det är med andra ord väldigt lågt prioriterat från start. Det är inte lätt att leva som kvinna, vi måste få säga det. Utan att det tas som feministiskt dravel eller politiskt. Världen behöver jobba mer och hårdare på jämställdheten. Om vi ens ska kunna ha en framtid.

Falla…. och resa sig igen….

Som jag började veckan fortsätter jag. Texten som min goda vän skrev får mig att tänka på vad min smärtläkare sade till mig när jag fick min fibromyalgidiagnos. Han sade till mig att jag var ett typiskt maskrosbarn. Ett barn som reser sig ur kaos trots alla motsättningar att lyckas. Som en maskros som växer upp ur asfalten. Det var så som läkaren såg på mig menade han. Att jag rest mig ur den mest omöjliga situation och ändå lyckats bli en bra vuxen människa. Ja med sår, trasigt psyke och en hel del arbete framför mig. Men jag hade min envishet att tacka kanske…. Jag hade liksom bestämt mig att bli annorlunda, att vända trenden från det jag upplevt under min uppväxt och göra livet för mina barn bättre. Att se på livet annorlunda. Man äger inte sina barn, det är sina egna fria individer. Jag har valt att se det som ett privilegium att få lära känna dessa underbara människor som är mina barn. Jag har fått uppleva motgång och framgång med dem, sorg och glädje. Jag har upplevt den enorma oro som ett föräldraskap innebär, samt den glädje man känner tillsammans med dem när de når framgång.

 

Det tydligaste exemplet på att skadlig sinnesrörelse inte gagnar oss på något vis finner vi om vi studerar ilskan. När man blir arg upphör man helt att vara medmänniska, kärleksfull, generös, förlåtande, tolerant och tålmodig. Man berövar med andra ord sig själv de saker som lyckan består av.

/ Dalai Lama

 

Världen som en spegel

Hur mycket av sitt eget beteende speglar sig i världen? Allt i från den närmaste skaran till det enda ögonblicket. Hur många av oss reflekterar sig i världens spegel? Inte många skulle jag gissa. För då skulle världen inte vara på glid som den är just nu. Vad kan vi lära oss om vi speglade oss i världens spegel? Ja framför allt om oss själva, en hel del.  Men med dagens stress, människor sjukskrivna i psykiska diagnoser, utmattning och samtidigt ett samhälle som ställer högre och högre krav på människan. Det är en tickande bomb. Det kan inte gå väl. Men vad kan vi göra? Vi måste alltid börja med oss själva. Göra val som gynnar oss själva och världen. Det sista är jätte viktigt. Vi kan inte fortsätta i den fart som vi gör att söka makt och rikedom. Genom att göra val som gynnar oss själva och världen, att man tänker aktivt att alltid göra väl för andra, sin familj, granne, arbetskamrat eller någon främling. Jag tror på karma. God energier betalar tillbaka till dig  medans negativa energier gör livet svårt. Allting startar med en tanke. Om man kan städa upp i sitt eget tankesystem och bara tänka goda gärningar och välmening så skulle automatiskt världen bli en lyckligare plats för alla.

Jag menar inte att få det att låta flummigt-filosofiskt. Utan jag tror att det är så enkelt, allt startar med en tanke, din.

Barn i en sårbar tid..

Om vi ska fortsätta i ämnet som jag publicerade i går, idag tänker jag skriva lite om vad jag anser att man bär för ansvar som vuxen.

Jag har själv fyra barn. De har ett spann mellan 25-6 år. Som alla föräldrar upplever någon gång har även jag upplevt en berg o dalbana. Man ställs inför många svåra val när det kommer till sina barn. Jag anser att det är det svåraste och också det viktigaste jobb som man gör här på jorden. Man tar bokstavligen på sig ansvaret för att vägleda en eller flera människor till ett vuxenliv där de kan fungera efter samhällets alla regler. Detta måste man som jag anser det göra med en sådan precision, sådan finkänslighet, en vågskål där man inte, då menar jag med en sådan betoning som att det är mer eller mindre förbjudet att inverka på människans egen fria vilja. Varje människa föds fri. Det är absolut ett av det viktigaste elementet. Kan inte uttryckas nog. Hur liten eller stor man är så är man, och har rätt till sin egen individ. Som förälder får man inte blanda ihop ägande med vägledning. Man har barnen till låns. Det är min uppgift som jag har tagit på mig i mitt föräldraskap att sörja för dessa barn fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.

Jag känner att om man ska koppla detta till inlägget från gårdagen så känner jag att jag har tagit med mig det jag upplevde när jag växte upp och försökt att göra mitt jobb med mina barn bättre. Vad jag har med mig är att det är viktigt att se varje individ för vad den är även om man lever i samma familj. Man måste hitta en balans att möta dessa barn efter de behoven som finns och ändå hålla ihop en familj. Nej, jag sade inte att det är ett lätt jobb ;-). Men har man lyckats med det har man verkligen byggt en vänskap eller om man vill kalla det skapat band med denna underbara individ och man har en vän för livet.

Jag var en liten flicka

”En liten blomma växer på ängen ibland hundratals andra blommor. Den är vackert skimrande och den utstrålar en sann god kärleksfull skönhet. Den sträcker sig i all sin prakt mot solen för att växa och synas. Dag ut och dag in står den på samma ställe. Blomman har under sitt liv fått upplevt både regn och rusk, mörker och ljus samt ibland lite av solens värme men det var länge sedan nu. Det lilla livet älskar solen och värdersätter dess ljus högt. För när den skiner ner på henne så får hon den kraft och energi som hon så väl behöver för att växa sig större och starkare. Tyvärr har vädret inte varit det bästa och blomman har nu länge levt i skugga. Hon börjar mer och mer förlora sin skönhet och sin styrka. Men trots detta finns hoppet och tilliten till morgondagen. Jag önskar, önskar ända nerifrån roten tänkte den lilla blomman att solen kommer att skina på mig i morgon så att jag kan få kraft och styrka att leva. Solen lyser med sin frånvaro  trots den intensiva önskan om värme och kärlekens närande ljus . Blomman blir mindre och mindre för var dag och en dag då inser hon varför solens strålar ej når ner till henne. I början av sin uppväxt så var hon precis lika stor som de andra blommorna. Men någon gång , hon hade glömt när nu, hade en tistel börjat växa bredvid henne. Tisteln tog större och större plats. Den skymde allt mer hennes kära sol som hon älskade så mycket. Men då blomman var en godhjärtat liten varelse så fann hon sig i det. För hon såg att tisteln var ju också en blomma, kanske rent av vackrare än henne. Förtjänade den solens strålar mer nu då den var större och faktiskt starkare än den lilla blomman.”

Den här texten skrev en väldigt god vän till mig en gång. Jag blev väldigt berörd av dess ord och dess innebörd. Den är väldigt beskrivande hur det kan vara för ett litet barn, som jag var, att växa upp i en familj där man varken känner sig älskad eller önskad. Tisteln talar för att det kommer in en ny person in i familjen som genast ställer om alla regler vilket kan vara förvillande för ett litet barn. Ett barn som helt utan förmåga att ta hand om sig själv eller försvara sig fastnar i ett system med myndigheter och vårdnadstvist. Ett barn som varje dag får ta emot elaka ord eller slag. Som varje dag för höra att hon är ful, att ingen kommer någonsin att älska henne, hon har inget värde, kränkningar som sätter djupa sår i själen. Sår som är så djupa att det alltid kommer att sitta ärr där i själen, just där.

Samtidigt kan texten vara beskrivande för någon annan som haft en annorlunda situation och orden berör lika mycket i alla fall. För mig handlar det om den lilla flickan som varje dag försökte bli sedd av sin far. Den far som var hennes största idol i livet, den som hon bestämt sig för att hon skulle gifta sig med när hon var stor. Samma far som svek, tog sig en ny familj. Visst levde jag där vid sidan om, just det vid sidan om. Jag bodde under samma tak men jag exciterade inte. Inte på riktigt.

Jag känner att jag kommer att jobba med denna text ur olika synvinklar hela veckan för den kan beskriva så väldigt mycket, för mig och jag hoppas även för andra. Min önskan är att nå ut till människor, berätta mina tankar och upplevelser som förhoppningsvis kontaktar mig via att skriva kommentarer i kommentarsfältet.

Att göra rätt val.

När drivkraften bakom våra handlingar är sund brukar våra handlingar automatiskt bidra till andras välbefinnande. Och då blir de också automatiskt etiska. Vi märker ju mer man lyckas med att förändra sitt hjärta och sitt sinne genom att odla de andliga egenskaperna, desto bättre blir man på att hantera motgångar och desto troligare är det att ens handlingar kommer att vara etiskt sunda. En andlig revolution innebär en etisk revolution.

/ Dalai Lama

 

Jag tycker att dessa ord är värda att begrunda ett tag. Själv har jag suttit här och funderat över dess betydelse. Jag anser att ju mer man smakar på orden, försöker att sätta dessa i ett sammanhang i sitt eget liv, desto mer betyder orden. Man kan plocka in dess mening var som helst och ändå finna dem helt rätt för mitt liv. Självklart är det så. Men varför då är det krig? Varför finns våldtäkter? Människor drunknar närde försöker att fly. Varför anser sig människan ha rätt att slå ihjäl någon annan för dess åsikt. Råder det inte åsiktsfrihet? Människans absoluta vapen, sin egen fria vilja. Vem har rätt att sätta sig över den? Ingen.

Jag drivs av en övertygelse. Det är att vi kan ändra oss. Vi kan börja sträcka ut en hand till varandra. Vi kan sluta värdera materiella saker högre än respekt. Vi kan sluta vara så stressade i samhället och istället andas, andas ända ner i magen. Vi kan lära oss att uppskatta moder jord och automatiskt göra bättre miljöval. Varför? För att vi bryr oss! Vi kan göra medvetna val i våra barns uppväxt. Så att de får med sig rätt värderingar ut i livet. Vi kan ju det….., varför gör vi då inte det. Varför?

 

En ”vanlig” dag med utmattning..

Hej alla vänner.

Vad betyder en vanlig dag med utmattning. Det är nog lika olika som det finns antal patienter. Men för mig betyder det total energilöshet. Man blir mer som förlamad i muskulaturen och i viljan. Man kan mana inne i huvudet medans kroppen inte svarar. Så allt man vill prestera tar väldigt långt tid.

 

I dag har jag haft hela huset fullt med barn. De är väldigt snälla vilket är tur för mig. 🙂 Mina flickor är så pass stora att man kan vara för sig själv ett tag och de håller ändå ställningarna. De berättar för mig när något är fel. Med glada barnenergier borde man bli upplyft men jag blir trött. Jag försöker så varje dag att finnas i nuet runt allt som händer i min familj och mitt tillfrisknande. I sådana stunder tycker jag att det är perfekt att lyssna på podd. Som jag gör nu. Jag lyssnar på ”Att skriva en bestseller eller en annan bok” med Caroline Eriksson och Ninni Schulman. Rekommenderas starkt. Jag tycker den är suveränt bra och matnyttig. Fem tummen upp på den. 🙂

 

Gudomliga helhet som sjunger för oss i tystnaden. Som undervisar oss genom varandra, vägled mina steg med styrka och visdom. Må jag se lärdomarna medans jag vandrar och hedra alltings syfte. Hjälp mig att vidröra med respekt och alltid tala från bakom ögonen. Låt mig iaktta , inte döma. Hjälp mig att inte orsaka någon skada och att lämna musik och skönhet efter mitt besök. När jag återvänder till evigheten, må cirkeln vara sluten och spiralen ha vidgats.

Ur ”Budskap från evigheten”

Idag kom det en bok.

När jag skulle somna i går kväll funderade jag på hur man skulle kunna få bort en tung energi som är i ett av barnens rum. Idag kom svaret…. i min brevlåda. Boken heter ”Strängar av energi” skriven av Denise Linn.

Jag slängde mig naturligtvis 🙂 direkt över den och började läsa. Det ser ut att finnas svaret på min fråga där och svaren på många fler. I boken förklarar författarinnan om hur energier hör ihop. Hur man gör för att lära känna negativa eller positiva energier och man bryter negativa trådar som kan göra dig sjuk eller låg på energi. Det kommer för mig att bli ett sant nöje att läsa denna bok.

 

Livet. Jag kämpar med att få ihop det dagligen. Det känner ni nog igen alla med småbarn, utmattning och att få egen tid. Min dröm är ju att skriva på heltid. Jag som jag redan har varit inne på hur bra jag trivs inne i mitt eget huvud så skulle författare vara mitt drömjobb. Tänk, kunna leva på sin fantasi. Men jag kämpar som alla andra människor. Jag försöker var ärlig mot mig själv, samla energi och jobba sakta men säkert mot ett mål.

Dimman ligger tät

I morse  när jag stod vid busshållplatsen och väntade med barnen för att de skulle till skolan låg dimman tät ner över hästhagen. Hösten är här. Jag drar jackan tätare omkring mig. Med vädret kommer också smärtor och trötthet. Stegen blir tunga och lusten tryter. Känner ni igen er? Men hoppet finns alltid där, glädjen finns alltid där. Varför? Hemligheten är att leva i nuet. Se det vackra i varje minut av dagen. Glöm att leva i framtiden eller i det förflutna utan låt er fyllas med gröna trädkronor, frustande hästar, barns skratt, vindens smekande hand, lukten av den fukt som ligger i luften…..

Att leva i framtiden i tanken skapar ångest, att leva i det förflutna skapar smärta. Stress skapar man genom att alltid i tanken ligga ett steg före vad kan angå ekonomi, karriär, finnas för familj, finnas för vänner, vi måste komma ihåg att människan är inte rustad för att hålla upp eller hålla igång allting. Vänner var snälla mot er själva. Ni är värdefulla.

Orions bälte

Orions bälte har betydelse. Där finns den starkast lysande stjärnan på himlen. Några kvällar i rad när jag har varit ut och rastat hundarna så har jag fastnat i att stå och kolla upp emot de tusentals glittrande stjärnor på himlen men det är just Orions bälte som mina ögon dras till. Jag vet att det har betydelse men för vad, för min utveckling? Det ska bli intressant att ta reda på varför just mitt hjärta drar sig emot Orions bälte. När man står där och studerar så ser man emellanåt ett litet svagt ljus som glimmar till alldeles intill. Även om man inte hela tiden ser den lilla extra glimmade ljuspricken som säkert är en stjärna så vet jag att den finns där.

För mig är det lika med tro. Det behöver inte betyda i religiös mening utan i livet i allmänhet. Även om jag inte ser så kan man känna. Även om jag inte kan bevisa så kan jag tro, lita på min instinkt. Om man lyssnar till sitt hjärta kan man ibland höra när det talar med en. Som en egen förskriven berättelse. En karta över ditt liv. Jag lever i den övertygelse om att alla är här för att göra något gott så varför har vi tappat fotfästet så enormt?  En sjukdom som finns men som man inte vet om. En mening med någonting men som du ännu inte hittat. En dold gåva som bara ger en glädje, ge inte upp fortsätt att leta. Det finns en hemlighet. Håll inte andan, kom i håg att andas. Människor idag håller andan, lever inte i nuet. Alltid en fot i framtiden och nya mål. Nuet då? Glöm inte det vackra i nuet.