Månad: augusti 2018

Idag är en sådan dag, en vanlig höstdag i Sverige. Det är grått och det småduggar. Egentligen borde man vara glad efter den torka som Sverige upplevde i somras men jag är ingen fan av kallt ruggigt väder. Idag är en sådan dag som min fantasi värmer mina sinnen. Man måste ha ett fungerande ställe och fly till när man upplever dessa symtom som fibromyalgi skänker mig när hösten kryper på. Men jag är lyckligt lottad för jag har hittat ett sätt som får mig att drömma bort, att känna lättnad i vardagen trots smärta och trötthet. Jag har lyckan att ha en livlig fantasi. Den räddar mig många gånger och det är sådana gånger som skrivningen liksom finns där av sig själv. Skrivningen ger mig tillfredsställelse, den ger mig lycka.  En bra skrivdag ger en sådan eufori så att allting känns lätt. En sådan dag som gör att jag längtar tills i morgon för att jag är nyfiken på var min fantasi tänker ta mig då. Är det en sådan dag som som man tar små noteringar i alla de små skrivböcker jag bär runt på? Är det en sådan dag som man kanske kommer fram med en briljant ny idé? Det enda jag vet  är att min fantasi kommer att ta mig någonstans.

När man är av en vänlig natur och vill det bästa av livet så har man också friheten att välja sina ord. Människans fria vilja är det starkaste vapnet man kan äga. Varför inte göra det bästa av det och alltid finnas där i den goda andan. Vi måste alla hjälpas åt för att få styr på det här skeppet vi alla åker med på, vår planet. Vi sitter i samma båt, vi ror alla mot samma mål, en gemenskap.

Här är jag, en ny bloggare. Jag är en kvinna på 44 år som har stora drömmar. Min familj är för mig mitt största stöd som stöttar mig troget i alla lägen. Med en hel del livserfarenhet med sig vilket kommer att tas upp i bloggen har jag en livshistoria som alla andra. Jag vill gärna höra era livshistorier. Jag är intresserad av att ha den kontakten med er, att ni lämnar kommentarer till mig och jag gör allt för att hinna svara och ge feedback till alla.

I och med att jag är en småbarnsförälder samt har tre barnbarn har jag beslutat att uppdatera denna blogg alla vardagar men kommer att ta ledigt under helgen. Som alla med småbarn känner igen får man lite go with the flow.

Mina största intressen som verkligen kommer att speglas i denna blogg är att skriva både blogg och jag håller även på med ett romanprojekt vilket ni är välkomna att följa med i. Jag är väldigt spirituell och andlighet intresserar mig helt och fullt. Jag är helt övertygad om att det finns högre energier än oss och att vi har hjälp av änglar och väsen.  Människors livshistoria får ni gärna dela av er till mig. Nära mänskliga ärliga berättelser. Den psykosociala miljön kommer jag att ta på största allvar och kommer inte att lägga energi på påhopp eller taskiga inlägg. Det kommer även att finnas en naturlig sekretess mellan mig och läsarna. Jag kommer lägga stor vikt i förtroende mellan mig och läsarna och hoppas att jag kan få det att framgå i bloggen att den respekten finns. Här inne ska man känna sig trygg med att kunna lämna ut sig för här inne finns det bara kärlek. Jag har även en del diagnoser som kommer att tas upp i och med att de är en så stor del av min vardag. Fibromyalgi, utmattningssymtom, ibs som exempel.

Välkomna alla kära och nya vänner. Jag ser fram emot att få lära känna er.

Växa, falla, gråta, brista, läka, resa sig och sedan leva.

Månen glimmar på den svarta himlen, det enda som lyser upp mörkret är månen och de många stjärnorna man ser när man ligger på rygg i den kalla snön. Tallarna står där som svarta skuggor. Ovan trädtopparna finns oändligheten. Hur förklarar du det barn.

Jag fryser inte, för min själ och mitt sinne har frusit i många år nu. Jag var tio år, funderar över om livet inte har mer att erbjuda. Då lyckades jag inte njuta av det vackra som naturen skapar varje dag. Jag ligger bara där med fruset sinne och en själlöshet som inte är värt människan. Livet har inte varit snäll. Flickan gråter, en liten flicka som aldrig fick chansen. En tröstlös flicka som blivit sviken om och om igen. Det finns ingen tro, det finns inget hopp. Den lilla flickan ser inte vad hon kan erbjuda mer för att kunna få en acceptans från vuxenvärlden och sin familj. En liten flicka som blivit en hackkyckling, en liten flicka som inte någon försvarar när hon är ensam och utlämnad för alla hårda ord och slag. Flickan som behöver titta på de vuxnas sexuella lekar. Vuxna som tror att barnen behöver lära sig för att de inte tar skada av det.

Klumpen i magen växer sig större för varje hårt ord. För varje kränkning som flickan utsätts för. Ändå förväntas hon att prestera för att familjen inte ska behöva skämmas, inte behöva få obekväma frågor. Flickan förväntas att uppföra sig artigt. Inte klaga.

De lilla flickan ligger där, med stjärnorna som vittne, önskar att bli uppslukad. Bedövad. Ingen skulle sakna henne. Så kändes det. Ingen i hela världen. Enda känsla hon skulle lämna efter sig var tacksamhet. Känslan av äntligen. En oönskad flicka som ingen ville ha. Men man måste visa utåt att man var en fin familj. Det finns ett sår i flickans själ. Ett väl gömt sår som blöder och varar. Sår som växer sig större för varje år. Ett osynligt sår. Ett sår som ingen ville kännas vid, inte heller flickan.