Kategori: skriva

Om livet är vår skola så och egot vår utmaning. Vad skulle man vara om bara jaget fanns? Det fina med livet är att man inte är ensam. Men det gäller att se vad man har framför sig. Vad grannen kan erbjuda. Vad din arbetskamrat säger för komplimanger. En av de viktigaste att komma i håg alltid är det man kan göra för någon annan. Det får man alltid tillbaka. Med människans unika drömmar så kan skapa en fantastisk tillvaro för många människor. Det är den hela poängen. Man kan inte tjata tillräckligt om det. Det skulle göra tillvaron så mycket enklare för så många människor. Dagens kamper som familjer utgör varje dag skulle inte behöva finnas om inte tanken på makt och pengar skulle regera alla val som vi gör. Vi jobbar oss sjuka för nästan ingenting. Vi låter andra vuxna uppfostra våra barn för vi är inte närvarande. Livet har format sig på det viset, man är låst i en mall. Man måste prestera för att överleva. Behöver människan allting som vi har? Har allting gått till överdrift? Vad skulle vi kunna göra avkall på för att hjälpas åt att spara. Överkonsumtionen har gått överstyr. Andra svälter. Var allt detta meningen med att människan skapades? Jag har svårt att tro det. Jag vill tro på frihet. Människor i dag går i bojor. Är det verkligen frihet att jobba 8 timmar om dagen, ha barnen på barnomsorg, vilket gör att barnens arbetsdagar blir ofta upp till en timme längre än de vuxnas p g a  pendlingen till och från jobbet. Jag vill ha den kvalitetstiden med mina barn, jag vill uppfostra mina barn, jag vill att mina barn ska slippa leva i stress.  Jag vill att alla ska leva i harmoni med sina drömmar.

Den här veckan har jag dessa djupa funderingar kring livet. Vad händer när vi föds. Är det förutbestämt vad vi ska bli? Jag lever i den tron att man vet från början vad man ska bli. Den sanningen eller kartan bär man i hjärtat.  Din uppgift är att lära dig höra ditt hjärtas röst. Hur gör man det. Ja den konsten har människan för länge sedan glömt.  Vi har glömt hur man hedrar sig själv och vår moder jord. Vi har sedan länge levt för mycket på ytan och i den stress och jobb som samhället har förväntas av oss. Och som vi även blivit uppfostrade till i hundratals år. Men vi ligger i en tid av förändring. Ett energiskifte. Det är tvunget. För om vi tänker efter…… om jorden har existerat i 46 miljoner år så har människan funnits en promille typ av tiden.  Vad har vi lyckats med under den tiden? Miljöförstöring, krig, våld, utrotning, makt, avundsjuka… ska jag fortsätta. Idag hör man att människor gör sig lustig över till exempel ”trädkramare”, andliga människor som försöker göra skillnad. Människor som vill hedra vår moder jord och vår fader. Otroliga krafter vi människor aldrig kommer vinna över. Hedra dess existens och börja göra rätt val. Gör val som kommer hedra dig själv och din nästa.

Gör val som kommer att glädja någon annan för att då kommer du per automatik glädja dig själv.

Efter en dag med eufori följer en dag med total trötthet. Även om jag inte hade någon hektisk dag i går så räcker det med ett känslomässigt utspel för att slå ut mig nästa dag. Det kan vara svårt att komma ur sängen, ibland vaknar jag inte av väckarklockan, stresskänsligheten ligger på max och däröver, trött, huvudvärk, svårt att tänka och fokusera.  Jag kan fortsätt hur länge som helst känns det. Man tycker ju att en dag i glädjens tecken och den eufori som jag verkligen kan känna vissa dagar över livet borde ge energi och inte att man hamnar i total utmattning som följd. Visst är det konstigt. Om man skulle göra saker i negativ mening, alltså tvingade saker man kanske inte gillar skulle jag förstå det, men när man varit hemma, tagit det lugnt men känt ett känslorus rent glädjemässigt borde jag lyftas och känna mig pigg och ta an dagen. Men nej, här sitter jag med värk från huvud till tår, stel i alla muskler, nackspärr, illamående, smärta i fötterna när jag går, ont i magen och en timmes fixande med barn på morgonen gör att jag är tillbaka i sängen.

Trevlig helg på er <3

Fast vi talar utmattning denna vecka känner jag mig euforisk just i dag. För mig handlar det mycket om att vara på rätt spår i livet. När man känner att man trivs i sitt liv och de val man gör går enkelt så är man helt rätt. Livet ska vara underbart. Vi är inte satta på den här jorden för att arbeta ihjäl oss. Inte heller stressa och vara olyckliga. Vi är skapta i glädje och det är också vårt naturliga tillstånd. Hur ska vi då få stopp på detta enorma ekorrhjul som varit i århundraden. Vi är så inmatade med att man måste passa in i systemet. Men jag är för rebell. Jag är beredd att utmana det flera hundra år gamla tänket och bana nya vägar.

 

Jag tänker så här.. Alla människor har en uppgift. Om alla försöker att hitta sin mening med livet och gör det till sitt kall, strävar varje dag, i varje val att uppnå sitt mål. Målet måste naturligt vis vara av godo, det får inte skada någon annan. Det ska innehålla något gott för någon annan människa och vår planet. Vad skulle du vilja göra? Mycket av de sjukdomar som vi brottas med idag skulle försvinna. Jag är övertygad. Mest av allt sjukdomar som utmattning, alla som är kopplade till stress. Kvinnor res er, bana nya vägar……. (även män som är drabbade, men övergripande antalet är i dag kvinnor)

Jag älskar att skriva. Det är en anledning till att jag startat denna blogg. Sedan är jag jätte intresserad av människors historia. Alla människor har en historia. Det kan man göra jätte mycket utav.

Kära läsare. Idag har jag haft en riktig skitdag i utmattningens tecken. Jag fick gå upp vid kl 7 för att hjälpa mina barn att komma till skolan. Vid kl 8 går deras buss och då gick jag in tog två Alvedon och en Diklofenak. Jag sov fram till kl 13. 40. Mina barn kommer från skolan strax före kl 14. Det var bara att fort gå upp och gå ut och möta barnen när de kom hem. Tillbaka till sängen. Mat  alltså riktiga maten fick jag äta kl 20.30. Jag orkade alltså inte ur sängen för att göra mat.

Jag hoppas på en bättre dag i morgon och ett längre inlägg. Kram till er alla.

Den här veckan tänkte jag ta utmattningen i beaktande. Om vi börjar med symtomen, vad man ska vara uppmärksam på. I dagens stressade samhälle skulle jag rekommendera alla, även de som tänker att det kommer inte att hända dem att verkligen stanna upp och verkligen se på sitt liv utifrån. Men hur många tänker nu det har jag inte tid med…. 🙂

Jag har erfarenheten att ha utmattning x 2. Första gången som det tog tvärstopp var jag 26 år. Jag var ensamstående tvåbarnsmor. Nyss blivit ensam med barnen. Det var en väldigt jobbig period som skulle visa sig sträckas över 7 år.

Nästa gång jag hamnade i utmattning var jag 41 år. Så nu har jag varit hemma igen i 3  år. Så sammanlagt av mitt vuxna liv har jag varit i utmattningstillstånd i 10 år. Det är ett tag, med tanke på att jag är 44 år. I dagsläget är jag fortfarande sjukskriven.

Symtomen för mig har startat olika. Första gången det tog stopp kollapsade jag på gymmet när jag tränade. Jag tappade talet och svamlade har jag fått berättat för mig. Först av allt svimmade jag där. Sedan var jag jätte skakig, vit, talade osammanhängande, tog inte in information, somnade överallt, jag kunde somna mitt i en mening fast jag hade främmande hemma. Efter någon dag tog min syster mig till akuten. Där blev de en himla fart på personalen då jag i efterhand fick reda på att de trodde jag åkt på en propp i hjärnan. Så alltså fick jag komma in från väntrummet direkt. De gick och stödde mig i korridoren och tittade jätte konstigt på mig. Jag undrade tyst vad de höll på med. De  frågade hela tiden hur det gick och hur jag mådde. Man kom iallafall fram till att det inte var en propp. Där började min långa resa.

Fortsättning följer…

 

Alla som har fibromyalgi kommer att förstå precis vad jag skriver om här. Idag har varit  en sådan dag när kroppen inte alls vill fungera. Jag har sådan huvudvärk i högra sidan av huvudet. Faktiskt har hela högra halvan av kroppen strejkat i dag. Det värker i fötterna när jag försöker att gå. Jag orkar inte tänka klart en tanke. Jag somnar om och om igen fast jag bara vill komma igång med min dag.

Mina barn går i skolan. De timmarna får jag väl lov att låta kroppen bestämma takten. Men sedan när de kommer hem och vardagen måste till så känner man verkligen hur lite kroppen vill just i dag. Som tur är så är inte alla dagar lika. Det liknar en berg och dal bana, i iallafall för mig. Hur förklarar man för någon som inte lever med den sjukdomen hur det kan vara för mig en sådan här dag som i dag. När till och med de närmaste som man lever tillsammans med inte riktigt tror på en. Utan ibland tror att man kör med det lite hur man har lust att göra något eller inte. Då förstår man inte hur frustrerande det kan kännas för en högpresterande person att sitta låst, faktiskt kan kroppen ibland kännas som ett fängelse, jag vill ju så mycket men klarar inte allt.

Acceptans. Det är svårt att acceptera att man måste börja lyssna på kroppen och inte låta vilja styra allt utan man måste stanna upp. Oftare än man vill. Jag har inte valt den här sjukdomen. Jag har inte heller valt att leva med utmattningstillstånd. Utmattningen kan jag se ha ett samband med fibromyalgin många gånger i och med att det kan kosta så mycket energi en dag att bara gå upp och försöka vara människa med allt som det innebär. Har man dessutom ett heltidsjobb inom den super sönderstressade vården, både på grund av alla besparingar som tvingas göras men sedan också för att det är ett kvinnodominerat yrke. Det är med andra ord väldigt lågt prioriterat från start. Det är inte lätt att leva som kvinna, vi måste få säga det. Utan att det tas som feministiskt dravel eller politiskt. Världen behöver jobba mer och hårdare på jämställdheten. Om vi ens ska kunna ha en framtid.

Som jag började veckan fortsätter jag. Texten som min goda vän skrev får mig att tänka på vad min smärtläkare sade till mig när jag fick min fibromyalgidiagnos. Han sade till mig att jag var ett typiskt maskrosbarn. Ett barn som reser sig ur kaos trots alla motsättningar att lyckas. Som en maskros som växer upp ur asfalten. Det var så som läkaren såg på mig menade han. Att jag rest mig ur den mest omöjliga situation och ändå lyckats bli en bra vuxen människa. Ja med sår, trasigt psyke och en hel del arbete framför mig. Men jag hade min envishet att tacka kanske…. Jag hade liksom bestämt mig att bli annorlunda, att vända trenden från det jag upplevt under min uppväxt och göra livet för mina barn bättre. Att se på livet annorlunda. Man äger inte sina barn, det är sina egna fria individer. Jag har valt att se det som ett privilegium att få lära känna dessa underbara människor som är mina barn. Jag har fått uppleva motgång och framgång med dem, sorg och glädje. Jag har upplevt den enorma oro som ett föräldraskap innebär, samt den glädje man känner tillsammans med dem när de når framgång.

 

Det tydligaste exemplet på att skadlig sinnesrörelse inte gagnar oss på något vis finner vi om vi studerar ilskan. När man blir arg upphör man helt att vara medmänniska, kärleksfull, generös, förlåtande, tolerant och tålmodig. Man berövar med andra ord sig själv de saker som lyckan består av.

/ Dalai Lama