Författare: @magnet

Idag är jag tacksam för den 5:e dimensionen.

Idag är jag tacksam för min familj.

I dag är jag tacksam för mina vänner.

I dag är jag tacksam för de goda råd och den utbildning jag får.

Idag är jag tacksam för mina insikter.

Idag är jag tacksam för att jag kan älska mig själv.

Idag är jag tacksam för att jag kan se min historia men inte lida känslomässigt för den.

Idag är jag tacksam för mitt driv och min kärlek till att skriva.

Idag är jag tacksam för att jag inte känner ensamhet.

Idag är jag tacksam för att jag fått ätit mig mätt på nyttig mat.

Idag är jag tacksam för den villkorslösa kärlek som mina djur ger mig.

Idag är jag tacksam för tacksamheten.

Jag vill börja med att säga att i går försvann helt att blogga. Det är lägen som man blir lite rädd för sig själv. Saker som man gör varje dag, eller i alla fall varje vardag. Som att gå till ett arbete. Men det bara finns inte i min hjärna. Absolut borta. Läskigt. Varför. Utmattning? Fibromyalgin med dess dimma? Jag har inget bra svar. I morse när jag följer med mina barn ut till bussen för att åka till skolan så slår det mig, bloggen. Ja ja, jag vet att jag gör så gott jag kan. Jag vet att jag är en driven människa. Jag kämpar dagligen med mitt liv. Så nya tag.

Men i dag är det internationella kvinnodagen. En viktig dag. Inte bara för alla kvinnor i världen och deras rättigheter. Utan det har också en djupare andlig mening. Vi måste hjälpas åt att lyfta fram den kvinnliga energin. Den som står för kärlek, empati, omhändertagande och moderlig. Även vår kära moder jord behöver hjälp. Hon behöver healing. Hon behöver hjälp med att plocka upp de allra innersta energierna i jordkärnan. Vi har alldeles för länge riktat oss enbart uppåt. Jag är den första att förespråka all hjälp från änglarna. Jag älskar mina änglar. Men det är lika viktigt att plocka upp energin från jorden som att plocka ner den från himlen. Vi människor är redskapet. Det viktiga är att vi blir medvetna. Att vi blir medvetna att det är lika viktigt, bägge energierna. Jorden och himlen. Men i dag firar vi alla kvinnor, grattis till mig, grattis till moder jord och grattis alla kvinnor i världen.

Samtidigt som det är bra att höja ribban i takt med de framsteg vi gör är det ett misstag att jämföra vårt eget beteende med ett idealbeteende. Det är som om man skulle bedöma ett barn i första årskurs efter den måttstock man har när någon ska ta examen. Det är därför betydligt effektivare att samtidigt som en flod flyta mot den förändring som är målet än att fara ut i korta utbrott av heroiska ansträngningar som följs av perioder av overksamhet.

Dalai Lama

Idag är det min födelsedag. Grattis till mig. Det får mig att fundera över hur många som har födelsedag just i dag. Jag har aldrig kollat upp det. Alla som har namnsdag eller firar någon annan högtid. Som bröllopsdag eller någonting annat. Det finns ganska många är jag övertygad om mer än mig att säga grattis till. Så, grattis. Grattis till oss alla.

”Om du känner det som om du driver omkring i livet så är det bara för att du inte har valt ut en plats att åka till.” 

 Anders Haglund

Jag vet att jag failade i går med att skriva i bloggen. Jag vet bara inte varför. Jag blir helt handlingsförlamad i bland. Av trötthet. Vädret påverkar mig mycket. När det blev omslag igen och kallt så gick mina muskler in i ett viloläge. Hjärnan går in i viloläge. Solen som började så bra. Det som lockade fram min livsvilja. Min vilja att kämpa. Att komma igång. Tacka vet jag solen. Den ger en både livskraft och vilja. Sedan denna kroniska huvudvärk. Blir den bättre av sol? Blir den frisk luft? Blir den bättre av motion? Vad? Jag försöker att meditera varje dag. Andas djupt, stressa ner… men jag är ju inte stressad nu? Jag försöker att hitta svaren. Jag, den mest drivande människan.. jag vill vara fri . Jag vill kunna vara fri och välja mina dagar. Inte min sjukdom. Tröttheten eller brainfog det är det värsta. Allting går sakta. Kognitiva funktionen går sådär. Minnet är en katastrof. Men jag kämpar. Jag kommer tillbaka…snart. Läka…

“Utan kärlek befinner sig mänskligheten i en mycket svår situation. Utan kärlek kommer vi att möta överväldigande svårigheter i framtiden. Kärlek är det viktigaste i allt mänskligt liv.”

Dalai Lama

Idag känner jag lust för kreativitet. Jag har suttit och dröminrett mitt hem. Jätte roligt faktiskt. Jag kan ha så många drömmar. Drömmen är att åka runt i Spanien och kolla på olika antika föremål som man kan inreda med. Jag har en lägenhet på cirka 60 kvadrat. Kul att inreda. Jag har ett tag prenumererat på Jeanne dárc living heminredningstidning. Mycket roligt och fint man kan göra där. Samtidigt som jag vill inreda enligt feng shui för energierna. Det ska vara ett fridfullt hem. Där man känner att all stress rinner av en direkt man kliver innanför dörren. Jag har så många bra idéer. Problemet är att jag får lite för bråttom. Helst ska allting ske direkt. Vad ska man göra sedan då? Man kan inte göra om hela tiden. Även om min kreativa hjärna aldrig tar vila. Aldrig ett uppehåll. Vidare, framåt, förändra. Aldrig nöjd, aldrig klar. Snart ska jag dit. Snart ska jag få fortsätta mitt drömmande om hur jag ska förändra så att det blir vår stil. Vårt hem. Pinterest, en bra app. Mycket bra idéer. Mycket fint som man kan ta efter.

“Jag finner hopp under de mörka dagarna, och fokuserar under de ljusa. Jag dömer inte universum.”

Dalai Lama

Visst känns det ibland som att man går baklänges. Eller att tiden står still. Man vill så mycket men det är svårt. Börja om. Gör om. Vad ska jag ändra på? Börja ge mig kred…. och inte klaga. Ja, kanske. Jag som tyckte jag lagt ner så mycket jobb. Okej det fungerade inte… Gör om. Gör bättre. Okej. Inte deppa. Ta tag i dit liv och skärp dig. Hehehe, mungipor upp. Snälla änglar hjälp mig. Inte deppa. Inte ge upp. Ta nya tag. Det ska gå. Ska det behöva gå tung, livet? Ska det inte vara enkelt när man följer sin inre röst. Att följa sitt hjärtas röst. Det ska vara lätt tycker jag. Men livet är aldrig lätt. Nu behöver jag inspiration. För att fortsätta med mitt liv. Inte klaga. Inte stagnera. Fortsätt se framåt och fortsätt. Jag vill ha semester. Fast jag varit sjukskriven i 4 år. Hur går det ihop? Vila. Är jag deppig? Nej. Jag vill inte. Jag lär fortsätta framåt. Jag vill lyckas. Jag vill bli något. Jag vill följa mitt hjärta.

”Medan de grundläggande frågorna om den mänskliga existensen- varför är vi här , vart är vi på väg, har universum ett ursprung och så vidare- har frambringat olika svar inom olika filosofiska traditioner., är det uppenbart att ett generöst hjärta uppbyggliga, handlingar leder till ett större mått av frid. Och det är lika uppenbart att deras negativa motsvarigheter ger upphov till oönskade konsekvenser.”

Dalai Lama

Vissa dagar rullar bara på. Man vet egentligen inte vad man har gjort, eller om det är av någon vikt. Det är livet. Livet händer. När man känner att man kanske skulle ha presterat någonting annat under dagen men det hann jag aldrig. Det skapar lite dåligt samvete. Varför? Det ska man inte behöva. Jag känner att jag lär lägga om taktik. Jag måste börja göra tvärt om. Skapa på morgonen. Så vi får se i morgon bitti. Jag tar nya tag då. På återseende.

“Varje människa jag möter har något att lära mig.”

Dalai Lama

I dag har en tanke malt i mitt huvud. Hur bra är det egentligen att gå igenom det förgångna, det avslutade. Att hela tiden behöva uppleva jobbiga saker igen. Jag har själv lite svårt att tro på att det är en bra taktik. Det är som att riva på en sårskorpa, man river upp såret gång på gång. Det skapar ärr. Är det inte bättre då att låta det förgångna vara? Man kan inte ändra sin historia bara sin framtid. Ta lärdom av sina misstag och göra saker bättre. Eller de som har en jävlig uppväxt likt mig själv, det var inte ert fel. Ni kunde aldrig styra över situationen när ni var små, men ni kan välja att inte behandla andra lika. Den behandling som ni fick utstå, eller jag, var inte mitt fel, eller ert, det var de som valde att behandla er illa som bär skulden. Men vad hjälper det att riva upp såren gång på gång. Läker man då? Jag tror ju inte det, som jag sa likt en sårskorpa. Såret läker inte om man är där och pillar i det hela tiden. Om tankar skapar ångest, varför tvingas att gå igenom det gång på gång? Skapa vackra tankar istället. Fyll din själ med glädje och frid. Varför välja att lida för någonting som inte är ditt fel? Nej, jag sätter ner foten. Jag tänker inte göra det. Jag går vidare. Jag har lärt min läxa, vilket är att inte göra samma misstag. Jag har valt en annan väg. Jag vill göra någonting vacker av mitt liv. För den makten har jag. Det valet har jag. Det är mitt liv, mina tankar. Och jag väljer att tänka vackert.

“Låt inte andras beteende störa din inre frid.”

Dalai Lama

Usch vad medveten jag börjar bli om kroppens förfall. Ja jag vet, det är naturligt. Det är inte så att jag skäms eller att jag får panik på något sätt men jag måste börja att ta bättre hand om min kropp. Den mår och ser ut som skit. Mitt hår är torrt, glanslöst. Min hud börjar hänga. Övervikten gör sig påmind. Rynkor även. Usch, precis som jag sa. Man hör, åldras med värdighet. Det tänker jag göra men det är inget fel i att försöka att börja ta hand om sin kropp bättre. Sex graviditeter, fyra barn. Det sätter sina spår. Två gånger utmattning. Fibromyalgi. Det sätter sina spår. Jag är inte hysterisk för att jag börjar tänka att jag måste ta vara på min kropp. Den ska förhoppningsvis fungera i femtio år till. Femtio år, som ett vrak. Nej tack. Så, börja se framåt. Börja träna. Visst. Självklart. Jag hittade att man kunde utbilda sig till medicinsk qigong. Gud vad häftigt. Det vill jag. När jag blir frisk. Jag vill även läsa kinesisk medicin. Det finns väldigt mycket i den österländska kulturen som vi i väst bör ta efter. Matvanor till exempel. Jag läste även att i gamla Kina fick läkarna bara lön så länge de kunde hålla sina patienter friska. Hahaha vilket skämt för västerländska, läkemedelsstyrda vi. Men det intresserar mig. 5000 år gammal kunskap. Så egentligen är livet rätt häftigt. Jag har inte tid att lägga mig ner och vara sjuk, ge upp nu. Mycket att utforska, mycket att dela med mig av till andra. Nu ska vi resa oss. Nu ska moder jord få hjälp. Nu kommer vi……

“Man kan utveckla ett korrekt förhållningssätt gentemot sina medmänniskor med hjälp av godhet, kärlek och respekt och genom att inse att alla människor hör ihop. Detta är viktigt eftersom våra medmänniskor gynnas av detta förhållningssätt lika mycket som av det vi gör.”

Dalai Lama