Transformation gör ont..

Hjälp….. jag kan inte andas. När jag vrider på huvudet för att se bakåt snubblar jag nästan. Stigen jag springer på är fulla av rötter och det är snårigt att ta sig fram. Överallt runt om mig finns meterhöga bambun med små gröna blad. Värmen är fuktig och nästan kvävande. Fukten tränger fram överallt på hela kroppen. Jag hör hur det knakar bakom mig. Ljudet kommer närmare, mina förföljare kommer närmare. Även om jag tar i för alla krafter som jag har så räcker de inte till. En liten grön kvist slår till mig i ansiktet och det svider rejält. Jag lägger handen där för att mildra smärtan lite. Värmen från min hand gör att det känns bättre. Hjärtslagen hörs i mina öron. Mina andetag dånar där jag springer fram. Rädslan har skjutit i höjden och det gör att mina tankar blandas ihop till en svart sörja. Finns inget logiskt i dom längre. Stickningarna och pirrningarna i kroppen gör att benen börjar att kännas som spagetti. ”Nej vill dom inte heller samarbeta med mig längre, då är jag körd”. På ren adrenalin fortsätter jag fram. Det finns bara bambu så långt jag ser och den stig som jag springer på. Bambun växer så glest så det finns inte en chans att gömma sig någonstans. Så den enda jag kan göra är att fortsätta att springa. Jag försöker få kontroll på mina tankar. Jag försöker att tänka bort mjölksyran i mina ben. I hela kroppen men rädslan gör att allting förstärks ytterligare. Egot hejar på allting som det kan. Egot mår som bäst i misär, när du kämpar för ditt liv och när rädslan får styra. Där sitter all näring som egot behöver. Plötsligt bara stannar jag upp. Jag bestämmer mig för att inte vara rädd längre. Jag ska ta reda på vad det är som jag flyr ifrån. Vad är det som jagar mig? Vem får styra över mig?

Min tanke för dagen är just det att vi är här just i denna stund för att vi har valt att delta i det som nu utspelas runt om i hela världen. Vi har valt att vara med i denna uppstigning. Alla av olika anledning men ändå lika viktig. Det jag har lärt mig i det här livet är att transformation gör ont. Att ömsa skin gör ont. Att skala sin lök, lager för lager gör ont. Men det är ett helt nödvändigt jobb för kollektivet. Så min poäng är att alla måste göra sitt jobb. Alla måste välja att göra det bästa av sitt liv för att stå i service till sig själv och till hela kollektivet. Belöningen för detta jobb för var och en själ är att få stiga till 5d. Vad vi ser nu är att vår moder, moder Gaia reser sig i all sin kraft. Vi har valt att följa med på den resan. Det kan upplevas stökigt men det är för en god sak. Mitt liv har varit allt annat än enkelt. Jag och min man brukar skoja om att jag ska vara med om allting minst en gång. Det skapar erfarenhet. Från så länge jag kan minnas har mitt liv varit en kamp. Men det har också gjort mig ödmjuk. Jag har utvecklat en känslighet som jag säkert inte hade gjort annars. Men det har också satt mig i ett överlevnadsmode på gott och ont. Jag har till exempel utvecklat en hög känslighet för orättvisor. För alla barn som finns här på vår planet för att de är i ett sådant utsatt läge och helt i beroendeställning till samhället. Till att de vuxna älskar och vårdar dem. Lögner kan göra mig galen. Så Tv och radio bekommer jag mig inte med just nu. Här i Sverige i alla fall så är det en sådan censur som aldrig tidigare skådats. Orättvisorna växer och klyftorna i samhället växer. Här sitter vi, en befolkning med världens högsta skatter och har absolut ingenting att säga till om var våra pengar ska gå. De ”leker” sig igenom sina uppdrag och allting går ut på att de ska rädda sig själva och sin makt. Nej fy lede…. Nej älskade följare.. håll fokus på målet, ditt mål. Det som du ser för ditt inre som ditt paradis. Det liv som du vill skapa tillsammans med oss andra ljusarbetare här på moder Gaia. Sätt en spotlight på ditt mål. Så tillsammans klarar vi oss igenom detta.