Månad: mars 2021

Att leva som högsensitiv i denna värld som vi har nu.. det är inte enkelt. Om man ser att det är en utmaning att leva alls nu så är det kämpigare värre att vara högsensitiv. Man känner verkligen på djupet vad som händer. Man behöver lång tid att processa de sinnesintryck som kommer. Om sedan människor far illa så mår man illa först för egen del och sedan lika mycket för sina medmänniskor, natur och djur. Man måste hitta sätt att skärma av sig annars pallar man inte. Varför har vi då dessa högsensitiva människor? Jo dessa människor har en större inlevelseförmåga, ser saker mycket djupare och ser det som inte är direkt framför ögonen eller vad makthavare vill att du ska höra. Vi ser bakom allt detta. Över liksom. Vi ser. Det ligger nu på vår lott att försöka informera människor om det. Vi är på väg in i en högre frekvens, moder jord är på väg in i en högre frekvens. En frekvens där inte krig kan råda, lågfrekventa känslor som avundsjuka eller hat kan inte heller finnas i dessa högre energier/frekvenser. Vi är många nu som ska vara med i den resan. Resan om att vår planet ska få en annan verklighet. Vi högsensitiva kan inte förstå varför man inte ser vad som händer bakom ridån. Att det finns en smutsig agenda. Alla människor vill inte väl. Makt och pengar kan göra mycket med en människas sinne. Vibrerar man då också på lägre energier så har man ingen medkänsla för sina bröder och systrar. För vi är alla ett. Födda ur samma källa, ur samma kärlek. Därifrån vi alla kommer så kommer vi även att hamna igen. Vi är alla ett. En källa. En kärlek.

När man har som jag en väldans massa idéer som man skulle vilja införverkliga i sitt liv men man bara blir splittrad och tappar orken. Vad är det då man gör för fel eller vad kan man göra för att återfå balansen och därmed också orken? Jag har prövat det mesta snart. Vissa saker tror jag man kan täppa till som rena energiläckage men vissa saker tror jag inte man rår över alls. Det vill säga att det inte har med mina egna val att göra. Inte i det fysiska livet. Vissa saker kan man ändra på men vissa saker bara händer. Jag tror en bra sak är att hitta sin livsuppgift. Det brukar alltid vara just det som ger dig energi, det som gör dig glad och det som gör att du känner att du utvecklas hela tiden men ändå vill ha mer. Livet är ingen lätt match. Det kan vara att spela en teater utan manus. Man får chansa, känna efter och ändra där det känns fel. Man får se sitt fysiska liv som just den pjäs som man spelar som en skådespelare men att själen är regissören. Fast det var ju det där med manuset. Hur hittar man sitt manus och hur spelar man sin roll rätt. Som sagt det är det som är grejen, livet är din läxa, det du ska ha med dig i efterlivet som en ny erfarenhet, en lärdom. Man ramlar och slår sig…….. många gånger. Men dessa slag är det som själen, det omedvetna registrerar och tar med sig… vips du växte. Känns det logiskt?

Jag har mycket gått i en fundering kring att det man väljer att göra ska kännas enkelt och roligt. Direkt det börjar bli för tungjobbat kanske man ska se efter och också känna efter om man är på rätt spår. Det kanske är någonting som måste förändras. Det kan vara i sitt yrkesval eller i en relation. Vänskaplig relation eller kärleksrelation. Det kan handla om enkla livsval bara som man kanske hamnat lite ur spår. Man ska inte fortsätta med det som sliter ut en. Med det som skapar ångest och en tvångskänsla hos en själv. Då är man på fel spår. Vi har glömt bort att man har en fri vilja. Man har 100% självbestämmande rätt om sitt liv. Det finns så många vägar att ta så känn efter vad som känns rätt i hjärtat. Vi har allt för länge gått i det som vi tror är rätt. För den stora massan har lärt oss det. Vår uppfostran har lärt oss det. Skolan har lärt oss det. Ser ni vart jag vill komma. Vi har glömt hur man lever som en fri själ. Hur man följer sitt hjärtas röst. Jag tränar på det varje dag och inser att det är just det…. svårt för det är så ingrott i hela min existens så leva fritt är svårt.

Ja det är en jobbig tid. Jag känner att varje dag blir en kamp. Är man som mig tänker jag som vill jobba andligt så känner man av det där med uppstigningen. Våren är på intågande och dagarna blir ljusare och längre. För många är det kopplat till vårdepression och jag kan känna att jag är låg vissa dagar. Egentligen älskar jag ljuset och solen. Jag borde hoppa och hurra men det gör jag inte utan jag kämpar. Jag kämpar med att kunna sova. Jag kämpar med att hålla humöret. Jag kämpar med ingen matlust ibland och överdrivet kolhydratsug ibland. Ingenting kan vara i balans. Hormonerna hoppar. Jag vet att många med mig kämpar just på våren. Även om man tycker att vintern är svår och tung och man borde jubla så gör man inte det. Nästan som att det skulle ligga en skam i det. Jag följer många andra ljusarbetare lika som mig och jag ser att många beskriver precis samma sak. Det är som att stå i frontlinjen för ett krig. Vi står där som ljusfyrar och försöker skapa en bättre plats åt alla. Försöker att skapa en högre energinivå för moder Gaia och för mänskligheten. Skapa en plats utan orättvisor, inga krig och jämlik ekonomisk situation för alla. Stå upp alla ljusarbetare, stå stadigt jordade för vi reser oss upp tillsammans för en bättre framtid för oss alla…

Jag har behövt ett par dagar att återhämta mig. Så idag tänker jag lite på hur det är att leva som introvert sensitive person. Jag är det. Mig påverkar det så att jag har jobbigt med för mycket intryck. Jag måste ha lång tid i ensamhet för att kunna ladda mina batterier. Jag älskar min familj, alla som finns runt omkring mig fast trots det måste jag ibland bara vara ensam… Ska jag vara riktigt ärligt så är det ofta. Varje dag helst. I vårt samhälle som det ser ut idag är det svårt att undvika stimuli. Hur hittar man då en balans i detta? Frågan är om jag själv har lärt mig det med tre episoder med utmattningstillstånd. Jag är i ett sådant just nu. Hemma och sjukskriven från mitt jobb sedan sex år. Vilka tecken ska man då titta efter som introvert HSP? Jag listar upp några exempel här nedan…

*Först ska man veta att det finns både introvert och extrovert högkänslighet.

*Högkänsliga har en förmåga att ta upp fler intryck i ett rum än de som inte är högkänslig. Som tex ljus, ljud, dofter och liknande..

*Högkänsliga processar intryck på ett djupare plan.

*Högkänsliga är mycket medvetna om andra människors sinnesstämningar.

*Högkänsliga kan verka överkänsliga eller till och med griniga i situationer som de upplever för mycket stimuli runt.

* Högkänsliga behöver oftare dra sig undan i tystnad.

*Högkänsliga har svårt att prestera under tidspress eller när någon står och tittar på.

*Högkänsliga har ett rikt inre liv.

*Högkänsliga har ofta en låg självkänsla då samhället inte är anpassat för oss och det medför ofta kritik från människor runt omkring.

* Högkänsliga uppfattas ofta som blyga.

*Högkänsliga introverta blir ofta dränerade på energi i stora samlingar. Ju mer stimuli ju fortare tynar energin.

*Högkänsliga introverta har hellre få men nära vänner än flera ytliga.

*Högkänsliga introverta kan ha svårt med förändringar.

Här är bara några exempel på vad som händer hos den som är högkänslig och som jag högkänslig introvert. Lägger man där till en utmattning, fibromyalgi tillsammans med den introverta högsensitiva person som jag är… jag då kan karamellen vara lite för mycket att suga på ibland. Då drar jag mig undan för att ladda om.

I dag är den dag vi kvinnor håller ihop.

I dag är den dagen då kärlekens energi är det centrala.

I dag är den dagen som vi ser att rättvisa är en rättighet.

I dag firar vi.

I dag hedrar vi modern. Hon som födde oss. Hon som fanns där för dig.

I dag tänker vi på de kvinnor som inte har det så lätt och ger dem styrka.

I dag tänker vi på de kvinnor som är starka och skapat och känner tacksamhet.

I dag tackar kvinnan för livet.

I dag uppmärksammar vi allas lika värde.

I dag älskar vi……..

Är vi redo att resa oss och stå upp för våra rättighet? Är vi tillräckligt vakna för att se att detta som sker nu inte är till vårt högsta bästa? Är vi redo att se att makthavarna inte jobbar för oss eller ens själv förstår den agenda som nu sker runt om på vår jord? Älskar vi oss själva så pass mycket att vi inser att vi faktiskt inte måste ställa upp på allting som makthavarna säger? Älskar vi oss själva så pass mycket så att vi kan se kritiskt på den information som kommer och inse att det finns två sidor av ett mynt. Vad är det som inte sägs? Älskar vi oss själva så mycket att vi inser att vi måste vårda våra kroppar som den borg de är? Älskar vi oss själva så mycket att vi förstår att jag och min kropp inte är den samma? Älskar vi oss själva så mycket att vi förstår att vi inte är våra tankar? Våra tankar är ett val. Vi väljer själva vad som vi vill ska komma fram genom tankarna om vi är medvetna om just det att de är vårt val. Välj att stå i ditt ljus. Var med och höj energierna på planeten för moder Gaia, för allt som vår planet står för. För människorna som finns här. För utan skogen och träden har vi inget syre. Utan jordar att bruka har vi ingen föda. Utan rent vatten har vi inget att dricka. Vi måste inse att vi är vår största fiende. Var med och res er, var med och höj energin, var med och slutför det jobb som kommer att befria oss. Välj att vara en god människa i ljus, kärlek och sanning. Var dig själv….. All kärlek.

Idag när jag gick på matbutiken för att handla kom en av de anställda för att tala om för mig att mina barn inte fick vara kvar i butiken utan behövde gå ut på grund av coronaregler. Jag kände bara… SLUTA. Allt detta har gått för långt. Är det här den sanning som vi vill leva i. Den framtid som vi vill ska för oss själva och våra barn. SLUTA. Här har vi ett val… Makthavarna vill begränsa oss, vill ha makten över oss. Allt detta ska de uppnå genom att hota oss med lagar, begränsa våra möjligheter och övervaka allting vi gör. SLUTA. Hur länge vill vi ställa upp på det här? Det känns som vi lever i Matrix. Allting är en illusion. Nu är tiden för att ställa oss, tiden för att visa vad min frihet betyder. Jag är trött på detta skådespel. SLUTA. Bara när jag inser att jag har ett val, bara jag inser att jag kan bestämma…. då ska livet börja…..

Det är kallt ute. Snön ligger djup. Jag ligger på rygg i snön och kollar på stjärnorna. Dom bara finns där, i miljoner. Som små ljusprickar på en svart bakgrund. Jag är tio år. Än så vet jag inte så mycket om världen men jag har lärt mig mycket om svek. Svek ifrån vuxenvärlden. Jag är tio år. Det enda jag vill är att bli älskad för den som jag är. Jag ligger där och ser alla stjärnor och önskar att det fanns ett sätt att få bo där. Där uppe är jag älskad, jag känner det. Där är jag någon. Här är jag ett litet barn. Ett barn som åtminstone känner att hon inte är önskad. Som känner att det är vad jag kan ge som räknas. Inte älskas villkorslöst. Jag är tio år. Vad kan jag bjuda på för att bli sedd? Vad vill ni att jag ska göra? Jag kan inte förstå det. Men jag förstår att jag är beroende av er. Jag är beroende av att ni tar hand om mig. För jag är tio år. Jag är ensam. Jag är bara jag. Vad vill ni ha? Varför räcker det inte med att jag är en dotter. En dotter till er och av universum. Jag är tio år. Jag ligger och tittar upp på stjärnorna helt ensam. Jag vill ha det så. Det finns redan djupa sår i mig. Sår som jag med tiden kommer förstå att de är svårläkta. Vad jag än gör är jag märkt. Ni fick mig till låns men ni tog inte hand om mig. Ni fick mig till låns men ni älskade mig aldrig. Ni fick mig till låns men här står jag ensam. Ni fick mig till låns och ni såg aldrig mitt riktiga värde.

I dag är jag vuxen och har fått lära mig att plocka fram mitt eget ljus. Jag har fått lära mig att älska mig själv. I dag är jag oberoende för att jag kan ta hand om mig själv. Idag förstår jag att liknande historier finns överallt. Det finns människor överallt som känner som jag gjorde. I dag vet jag att jag inte är ensam.

Man säger att man ska sitta still och njuta av resan.. livet. Jag är helt införstådd med att det inte alltid är lätt. Alla människor kämpar med sina saker och inget är att förringa. Jag har kämpat hela livet med allt möjligt. Med separerade föräldrar och en styvmor likt en askungesaga.. Jag skulle nog säga att jag fått lite mer av livet läxor än det normala. Men jag står fortfarande. Jag har rest mig varje gång. Ibland med mer kamp och tre utmattningsepisoder. Jag är mitt i en sådan just nu. Livet är en kamp för alla. Men behöver det verkligen vara just det? Om man försöker leva efter mantrat….

*Jag är ljus

*Jag är kärlek

*Jag är sanning

*Jag är……..

Om man verkligen försöker att leva efter det och även ta med sina familjemedlemmar, grannar, vänner och arbetskamrater. Skulle världen bli en ljusare plats? Skulle världen höja sin frekvens till en plats som allas lika värde blir en sanning?