Jag har lyckan att ha barn. Barn som inte ägs av mig utan bara är till låns. De är fria människor med friheten att vara de dom är ämnade till. Men de är ändå min största skatt. Fyra stycken skatter. De skapar så mycket kärlek och de är dom som lärt mig vad kärlek är. På riktigt, på djupet. Jag brukar säga att de är min största lycka och och min största sorg. För mot barnen bär man ingen skyddsutrustning. Barnens sorg är min sorg. Renodlad och direkt i hjärtat. Men de är också de som lär mig om kärleken till livet. Viljan att uppnå min bästa potential av mig själv. Dom är mina att skydda tills den dagen de vuxit upp till fria människor på jorden som ska ta över att vara sina bästa potentialer. Leda en ny generation in i framtiden. Livet är en gåva även om dessa tider kan få vem som helst att tvivla. Vi måste hålla ut och hålla ihop. Ljuset finns där i slutet av tunneln.
Jag läste en artikel om barn som blir kidnappade och förda ner under jord i tunnlar för stora pedofilnätverk. Det gjorde mig så ledsen. Rädslan och smärtan blir så tydlig så den går att ta på. Då måste vi stå starka. Vi måste skydda våra barn. Det finns mycket mörker där ute och vi måste koncentrera oss på att stå i ljuset. Välja våra tankar. Välja våra handlingar. Välja att sprida ljus och kärlek till alla.
”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.” //Astrid Lindgren