Nu vet jag vad som fattas mig, igår kväll kom jag på vad det var. Jag kan ha en förmåga att åka berg och dalbana i mitt mående i perioder. Men som sagt i går slog det mig. Själen saknar glädje. Med allt åtagande man har i vardagen glömmer man bort att skratta, man glömmer bort alla glädjeämnen. Man måste ha glädje, måste skratta. Skratt är förlösande. Skratt släpper på spänningar. Dagens stressade samhälle kanske man bör schemalägga glädje. Det kanske inte är så dumt. Det enda problemet som jag har är att jag har glömt vad som skapar glädje för mig. Jag har verkligen glömt det. Hur illa är inte det? Vad får mig att skratta? Vad får hela min kropp fyllas av glädje? Vad får mina hela min själ att vibrera på ett högre plan? Jag måste verkligen fundera över detta ett tag. För jag har glömt. Illa. Jag skrattar inte längre. Jag ler inte längre. Varför? Jag lär fundera över det. Vad saknas mig? Jag lär fundera över det. Hoppas att ni andra inte glömmer av glädjen. Glöm inte att leka….
Den bästa platsen att gräva en mycket djup grop i vilken man vill fånga en Heffaklump, vore någonstans där en Heffaklump redan befinner sig, bara någon meter längre fram ungefär.
– Nalle Puh