Idag fyller mitt barnbarn år. Barnbarn som är livets efterrätt. Jag har inte samma chans att enbart njuta av efterrätten för jag har själv småbarn. Mina barn tar av naturliga skäl de mesta av min tid och energi. Som för alla småbarnsföräldrar. Men jag har i alla fall kontakt med dem flera dagar i veckan. Kanske mer än de flesta mor/farföräldrar. Jag är glad för det. Ibland tänker jag på de som inte har det lika förspänt som mig. Det finns nog lika måna anledningar som familjer. Ibland fungerande, ibland inte. Men det är i vilket fall tragiskt. För barnen har rätt till ett nätverk. Det är för mig det viktigaste, närheten till varandra. Fysiskt och själsligt. Det skapar glädje. Det skapar historia. En historia att vara stolt över. En historia att ta vidare i generationer. Generationer som kan berätta släktens historia, för att man vill veta, för att man tycker att det är intressant. Man ska vara stolt över sin familj. Jag är det.
”Vad världen behöver är människor som har drömmar och som banar nya vägar- hur krokiga de än må vara.”
Okänd författare