Minnet ett lustigt fenomen

Jaha, jag som har försökt att vara så noga med min blogg. Att det ska bli en regelbundenhet som gör att det blir en vana. Men i fredags kom utmattningen igenom. Även om jag försökt att ha bloggen som en rehabilitering tillsammans med nyttig träning för mig att skriva. Men den var helt som bortblåst. Inte en enda tanke. Först två dagar efter slog en tanke mig, va gjorde jag inte bloggen? Det är en otäckt när man kommer på att någonting bara varit helt borta. Som det aldrig har funnits. Jag har varit med i svängen, utmattningen ett tag så jag har sett det mesta och jag vet att det kan bli så när man haft mycket i hjärnan. Den försvarar sig liksom med att utestänga viss information. När man sedan kommer på det känns det lite läskigt. Att man kan vara så totalt bortkopplad. Men jag har förstått det av läkare att det är ett överlevnadssystem, att spara energi genom att utesluta sådant som tar mycket energi. Ändå försöker jag att hålla bloggen kort. Både för läsaren och för mig. Det ska kännas som det ska vara intressant men inte utdragen..

Nu är jag med igen. Med full förhoppning att allt ska flyta på.

”Krafter utom din kontroll kan ta allt du äger utom en sak – friheten att välja hur du förhåller dig till situationen.”

Viktor Frankl