Seriöst, en dag, en dag har barnen varit tillbaka i skolan. Inte ens första dagen kunde vi hålla tiden. Jag sov ju över så att barnen kom för sent till skolan. Till mitt försvar så sover jag så dåligt på nätterna. Så när klockan väl ringer så reagerar jag inte. När barnen hade jullov så sov vi till typ kl 11 på förmiddagen så ja, det är klart att det blir en omställning. Men jag har varit hemma så länge så jag vet att det inte är hela sanningen. Så länge jag har varit sjukskriven för utmattning har mönstret varit det samma. När barnen har lov, inte bara helgledigt, så mår jag mycket bättre. Jag måste få ha chansen att följa min egna kroppsrytm. För att må riktigt bra. Men hur bra går det i vårt samhälle. Inte speciellt. Det är klart att jag själv är den som mest av alla vill komma igång med mitt liv, men det går inte fortare för att man känner sig jagad. Nej jag röstar för mer självbestämmande….;-)
”Det är till stort sett upp till oss själva i vilken grad lidandet påverkar oss. Vi vet att när man stirrar på ett visst problem på nära håll fyller det hela synfältet och ter sig enormt. Om man däremot betraktar samma problem på avstånd börjar man automatiskt se det i relation till annat. Detta enkla tillvägagångssätt gör en avsevärd skillnad. Även om en given situation kanske är djupt tragiskt ser man att det finns otaliga aspekter på även den mest olyckliga belägenhet och att man kan gripa sig an den på många olika sätt. Faktum är att det är mycket ovanligt, kanske till och med omöjligt att finna en situation som är negativt ur alla synvinklar.”
Dalai Lama