Rummet är fortfarande mörkt när klockan ringer. En ny dag, jag orkar inte. Höstens grå tid, mörkret som lägger sig som ett täcke över landet, vardagen som har börjat. Barnen, upp och hoppa. Skolan väntar. Mamma bit ihop nu och gör det du måste. Vad hade jag mest velat. Skriva. Gör det. Ta fram datorn. Använd ditt vapen, fantasin. Skriv orden, orden som du älskar och är så fascinerad av. Ordbyggnad som kan bli precis vad du vill. Befinn dig där du trivs. I fantasin. Använd dig av det du är utrustad med. Skapa du konstnärssjäl. Lätta på tanken och skänk människorna dina ord. Skänk dina tröstande skapande tankegångar för att ge glädje och eftertanke. Som sådant en poet gör med sina dikter. Ta emot och gläds. Det är en gåva.
“En enda ros kan bli min trädgård…en enda vän, min värld.”
Leo Buscaglia